När vi köpte vår Allied Seabreeze-sloop för flera år sedan var huvudet och de tillhörande systemen i bästa fall tillräckliga. Inget luktade, allt fungerade, men det var klart att vi skulle behöva uppgradera någon gång. Under årens lopp bytte vi ut sjötoaletten, gick igenom flera reparationssatser och undersökte alternativ för att uppgradera hela systemet, inklusive blåstankar, gravitetstömningstankar, maceratorer och olika pumptyper – som allt annat på en segelbåt var alternativen otaliga, liksom åsikterna.
Jag har alltid varit fascinerad av den skenbara enkelheten hos komposteringstoaletter och började titta mer ingående på dem för ett par år sedan. När jag lyssnade i en monter på en båtmässa stötte jag på en erfaren båtvän som pekade på komposteringstoaletten framför oss och sa: ”Det bästa vi någonsin har installerat på båten när vi kom tillbaka till Maine”. Lite mer forskning, lite fler åsikter och vi bestämde oss för Air Head-kompostenheten. Systemet var enkelt, hade genomgått flera års förbättringar och skulle enkelt passa in i vårt vintage 1960-talshuvudutrymme.
Waste Not, Want Not
En komposteringstoalett fungerar genom att separera det fasta och flytande avfallet. De fasta ämnena blandas med ett fuktigt, torvliknande ”medium” i behållaren för fasta ämnen, omrörs regelbundet och bryts ned med tiden i en aerob process (syrerik). Genom att hålla de fasta ämnena torra (genom att separera det flytande avfallet) elimineras lukt och komposteringsprocessen påskyndas. Medan det flytande avfallet måste tömmas med jämna mellanrum (följ dina lokala bestämmelser) kan behållaren för fast avfall räcka till ett kryssande par en hel säsong utan att tömmas.
Det första jobbet var att ta bort det befintliga huvudsystemet. Eftersom vi redan var i vattnet valde jag att lämna sjöklockorna och genomgående skrov på plats. Men allt annat togs av båten … massor av slangar, ventiler, tankar och själva porslinstronen. Jag kände mig redan bättre!
Eftersom Air Head satt lite högre än vårt spolhuvud var jag tvungen att bygga en ny plattform för att få rätt höjd för sätet. Det räckte med lite skrot av ¾ tum plywood, och efter att ha mönstrat och skurit ut den nya plattformen belade jag den med epoxi och målade den i vitt glansigt. Efter lite fifflande med en torrpassning var vi redo att köra. Enheten installerades med ett par fästen i rostfritt stål – enkelt nog.
För att Air Head ska fungera korrekt krävs ett positivt ventilationssystem som drar luft genom fastämnesbehållaren och ut i atmosfären. Detta hindrar lukter och insekter från att samlas och ger en kontinuerlig källa till syre. En 12-volts datorfläkt tillhandahålls som en del av systemet och sätts in i ett av de två ventilationsalternativen (rakt eller 90 grader). Placeringen av denna ventilation gav upphov till mest huvudbry, men jag bestämde mig till slut för att placera den direkt på hytten, där jag hade precis tillräckligt med utrymme för att placera den bredvid (och bakom) en dörrventilation. Lite skärande arbete med Dremel, lite fogmassa för att montera Nicro-ventilen, och så var det klart. Platsen behöver snyggas upp lite, men det är årets projekt.
Fläkten behövde en 12-volts elkälla, så jag kopplade en liten (10 watt) solcellspanel direkt till batteriet, placerade den på hytttaket under bommen (tillräckligt med sol för att göra jobbet) och saker och ting surrade igång. Under sommaren upptäckte vi att denna lilla panel höll batteriet fullt laddat trots kraven från avgasfläkten.
För att sätta upp huvudet hade jag tidigare placerat en ”tegelsten” av den medföljande ”kokostorven” i en soppåse, tillsatt vatten och under installationsdagen expanderade den genom att absorbera vattnet. Denna massa av fuktig torv placerades i behållaren för fasta partiklar, blandades upp med det självbärande omrörningshandtaget och vi var redo att börja, bokstavligen.
När lufthuvudet används avleds vätskor framåt i en separat behållare (sittande rekommenderas, ett litet pris att betala för hanar), och en ”falldörr” öppnas via ett vridbart handtag för att ta emot fasta partiklar och toalettpapper. Vätskebehållaren fylls med några dagars mellanrum och måste tömmas. Att hålla vätskor borta från behållaren för fasta ämnen är nyckeln till korrekt funktion (och luktkontroll), och trots inledande tvivel fann vi att det var ganska lätt att hålla saker och ting på rätt plats. Efter att ha gjort en fastämnesdeposition räcker det med ett par vändningar på omrörarens vevhandtag som är inbyggt i behållaren för att få saker och ting att fungera som de ska.
Vi använder båten mycket under säsongen, men med bara två av oss ombord under en stor del av den tiden fann vi att fastämnesbehållaren inte behövde tömmas förrän i slutet av säsongen, och att den kunde ha klarat sig längre. En båt med en större besättning, eller liveaboards, kommer att finna behov av att tömma oftare. I slutet av säsongen tog jag helt enkelt loss den nedre behållaren för fasta partiklar, satte på det medföljande locket och efter de rekommenderade minst tre månadernas ”bearbetningstid” för att slutföra komposteringen (som står i ett hörn av vårt garage), gjorde jag mig av med en säsongs ”avlagringar”.
I en värld av områden med förbud mot utsläpp, pumpstationer, illaluktande slangar, misstänkta tätningar och ventiler och skräckhistorier om huvudet (vi har alla fått dem), kunde vi inte vara lyckligare med vårt val. Kompost kan faktiskt hända, även ombord på en nästan 50 år gammal segelbåt!
Augusti 2015