SYFTE/SYFTE: Att utvärdera den kliniska användbarheten och relevansen av indocyanine green angiography (ICG) vid utredning av chorioretinala sjukdomar och att specifikt utvärdera under vilka förhållanden den kan tillföra användbar information till den information som erhålls med standard fluoresceinangiografi.
Klinisk relevans: Många publikationer om ICG har publicerats under de senaste åren där dess användning inom oftalmologin har lyfts fram. Dessa publikationer har lett till ökad användning av denna teknik och till att den används vid många retinala sjukdomar där fluoresceinangiografiska fynd har beskrivits grundligt.
Metoder/litteratur som granskats: Under denna systematiska litteraturgenomgång identifierade och granskade vi totalt 376 artiklar, bland vilka vi valde ut 92 artiklar som vi ansåg vara mest relevanta för vårt syfte att utvärdera publicerade bevis för ICG:s effektivitet. Vi uteslöt många artiklar med svag studiedesign och artiklar som helt enkelt duplicerade tidigare publicerad information. Vår litteratursökning använde PubMed och begränsades till artiklar på engelska eller som innehöll ett engelskt sammandrag.
Resultat: Vår systematiska genomgång tyder på att ICG har relativt få specifika indikationer för användning som motiveras av tidigare publicerade peer-reviewed studier. I enlighet med kraven för denna tidskrifts evidensbaserade artiklar har vi delat in våra kliniska rekommendationer för användning av ICG i tre kategorier: (A) rekommenderas starkt och stöds av starka bevis, (B) rekommenderas med måttligt starka stödjande bevis, (C) rekommenderas inte för närvarande eftersom de endast stöds av anekdotiska bevis eller bevis från gruppkonsensus. Vi rekommenderade starkt ICG för (1) identifiering av polypoidal choroidal vaskulopati, (2) ockult choroidal neovaskularisering, (3) neovaskularisering i samband med pigmentepitelavlossningar och (4) återkommande choroidala neovaskulära membran. Detta är alla tillstånd där ICG bidrar till att identifiera lesioner som kan vara behandlingsbara. Vi rekommenderar ICG med viss entusiasm för att identifiera matningskärl vid åldersrelaterad makuladegeneration, choroidala neovaskulära membran, kronisk central serös retinopati, multipelt evanescent white dot-syndrom, vaskulit, akut multifokal placoid-pigmentepitelepitelepitelopati, Vogt-Koyanagi-Harada-syndromet, makulära lesioner i samband med angioida strimmor och birdshot-retinopati. Vid alla dessa tillstånd kan ICG hjälpa till att fastställa en diagnos och ge användbar vägledning för behandling. För närvarande rekommenderar vi inte ICG för sklerit och posteriort sklerit, drusendifferentiering, Behçets sjukdom eller sarkoidos, eftersom det inte har visats att det tillför användbar klinisk information.
Slutsatser: ICG, även om det nu är en väletablerad teknik, har klara fördelar jämfört med fluoresceinangiografi vid relativt få chorioretinala sjukdomar. Den har dock bidragit till förståelsen av patologiska processer vid många okulära sjukdomar. Ännu har inga publicerade randomiserade, kontrollerade kliniska prövningar visat att ICG är fördelaktigt vid behandling av någon specifik ögonsjukdom.