För moderna ögon är den helt knäpp.
På den suddiga svartvita bilden har Douglas Engelbart, i 40-årsåldern, på sig ett trådbundet headset och pratar – mestadels – med kameran framför honom. Hans ögon irrar bort till publiken i auditoriet med 2 000 platser runt omkring honom, även om hans bild också projiceras på en skärm som de alla tittar på.
”Jag hoppas att ni kommer att följa med i den här ganska ovanliga inställningen”, säger han och tittar upp på sitt ansikte på storbildsskärmen och ler.
Men för teknikuppfinnaren Douglas Engelbart, som föddes den här dagen 1925, var den presentation som riktades till ”intellektuella arbetare” och som kom att kallas ”moder av alla demos” ett viktigt ögonblick i en karriär som bidrog till att definiera hur vi använder datorer i dag.
Engelbart uppfann bland annat datormusen som patenterades under hans namn. Men hans kollegor säger att hans största bidrag var att han föreställde sig en framtida datoranvändning som var samarbetsinriktad och där datorns kraft förbättrade människans förmågor, skrev Mike Cassidy för The Mercury News i Engelbarts dödsruna från 2013.
”Han såg tydligt hjärtslaget bakom ettorna och nollorna i den digitala tidsåldern”, skrev Cassidy. ”Han trodde att datorer, som i första hand var till för att krossa siffror och spotta ut svar när han började sitt arbete, hade förmågan att ge människor makt och öka deras intellekt på ett sätt som skulle förbättra livet”.
Denna vision visar sig i hans presentation, som ägde rum i San Francisco i december 1968. I den gigantiska demonstrationen visade han inte bara en kubformad datormus, han beskrev också ”samarbete online, textredigering i realtid och användning av hypertextlänkar – allt införlivat i ett datorsystem, och allt 16 år innan den första Apple Macintosh släpptes lös”, skriver Cassidy.
För hans åhörare var visionen på den tiden lika häpnadsväckande som den verkar i efterhand. En medlem av publiken sa till Cassidy: ”Doug var helt galen i tekniken och det var vi i publiken också”.
I presentationen både föreställde sig Engelbart och hjälpte till att forma framtiden för datorer och hur mänskligheten skulle kunna dra nytta av deras användning. Det var ett avgörande ögonblick i en karriär som ägnats åt att arbeta med dessa frågor, skriver Cyrus Farivar för Ars Technica.
I 1962, sex år före hans banbrytande demonstration, föreställde sig Engelbart framtiden i ”Augmenting Human Intellect: A Conceptual Framework”. I det dokumentet beskrev han bland annat en ”skrivmaskin” som låter mycket likt en av dagens ordbehandlare.
Denna skrivmaskin skulle göra det möjligt för dig att använda en ny process för att komponera text. Till exempel skulle försöksutkast snabbt kunna komponeras av omarrangerade utdrag ur gamla utkast, tillsammans med nya ord eller passager som du stannar upp och skriver in. Ditt första utkast skulle kunna vara ett fritt utflöde av tankar i vilken ordning som helst, där granskningen av tidigare tankar kontinuerligt stimulerar till nya överväganden och idéer som skall skrivas in. Om det virrvarr av tankar som utkastet representerar blev för komplicerat skulle du snabbt sammanställa ett omordnat utkast. Det skulle vara praktiskt för dig att rymma mer komplexitet i de tankespår som du kan bygga upp i sökandet efter den väg som passar dina behov.
Du kan integrera dina nya idéer lättare, och på så sätt utnyttja din kreativitet mer kontinuerligt, om du snabbt och flexibelt kan förändra ditt arbetssätt.
Hans insikter formade idéerna bakom datorerna, men man kan undra vad han skulle ha tänkt på, låt oss säga, Doom.