Hur pennvässaren uppfanns

Publicerad för 6 år sedan: I åratal var kniven det vanligaste verktyget för att vässa det skrivinstrument av trä som kallas blyertspenna (som historiker tror uppfanns på 1400- eller 1500-talet). Men att vitsa bort träet för att så småningom få fram en spets var en tidskrävande, tråkig och inexakt process. I takt med att blyertspennor blev allt vanligare i vardagen blev det uppenbart att det behövdes ett snabbare och effektivare sätt att vässa dem. Lyckligtvis var två fransmän redo för utmaningen.

Den 20 oktober 1828 ansökte den parisiske matematikern Bernard Lassimone om och fick det franska patentet nummer 2444 för sin uppfinning av ”taille crayon”, som på engelska kan översättas till ”pencil sharpener” (pennvässare). Ett år efter att ha fått patentet annonserades ”taille crayon” i Le Constitutionnel, en inflytelserik politisk och litterär tidning från Paris, som det bästa sättet att vässa blyertspennor. Den använde sig av två små metallfilar som lutade i nittio grader i ett träblock som arbetade för att gnaga, skrapa och slipa bort träet från pennan för att skapa en spets. Även om detta var den första mekaniska pennvässaren var det inte mycket snabbare, eller mindre arbete, än att bara använda en kniv.

Omkring tio år senare, 1837, tog britterna upp denna vässningsmode. Cooper och Ecksteins ”patent pencil pointer” debuterade i The Mechanic’s Weekly, en vetenskaplig veckotidning som grundades och redigerades av Joseph Clinton Robertson. De döpte sin uppfinning till ”Styloxynon” och den låg ganska nära Lassimones vässare i sin beskrivning, ”två vassa filer som är prydligt och stadigt placerade tillsammans i räta vinklar i ett litet block av rosenträ”. Den fick faktiskt en behandling som varumärkesinnehåll i The Mechanic’s Weekly där skribenten (som förmodligen var Robertson, med tanke på att han skrev det mesta av innehållet i tidningen) sa: ”Av stor personlig bekvämlighet har jag själv fått erfarenhet av att använda det geniala lilla instrumentet … Jag känner mig försäkrad om att jag kommer att göra en viktig tjänst för alla de av era många läsare som är ritare, genom att introducera det till deras kännedom genom era sidor.”

Då återigen, i slutet av sidans annons, står det: ”När en ny penna används för första gången bör den spetsas grovt med en kniv innan man använder Styloxynon.

Nödvändigt att säga att det fortfarande behövdes en bättre pennvässare än Styloxynon.

Ett decennium efter Styloxynon konstruerade en annan fransman, Therry des Estwaux, något som vi än idag använder i pennvässare. Estwaux uppfann en konisk formad anordning som, när en blyertspenna sattes in och vreds, vreds bort alla sidor av pennan på en gång, vilket gjorde vässningsprocessen mycket snabbare. I dag är den känd som en prismavässare. Från och med då började vässare med en konisk formad anordning dyka upp i hela Europa, dock med små konstruktionsförändringar jämfört med Estwaux’ vässare. De användes också på kontor över hela världen. Early Office Museum har faktiskt spårat upp dokumentation som visar att New York Citys kommunala förvaltning köpte mekaniska pennvässare till sina kontor redan vintern 1853 från ett engelskt företag för en dollar och femtio per vässare (cirka 42 US-dollar i dag). I takt med att efterfrågan på pennvässare ökade, ökade också behovet av att massproducera dem för att få ner priset.

Kom in på Walter K. Foster, som enligt många källor patenterade den första amerikanska pennvässaren 1851, med en förbättring av den ursprungliga koniska konstruktionen, så att den lättare skulle kunna massproduceras. Vid ytterligare efterforskningar kunde vi dock inte hitta något patent under Walter Foster förrän 1855, vilket faktiskt står under ”Waltee K. Fostee” (även om det är ett skrivfel). Patentet, US 12722, gäller ”Improvement in moulds for casting pencil-sharpeners” (förbättring av gjutformar för gjutning av pennskärare) och beskriver hur man på ett korrekt sätt skapar gjutformar för att kunna massproducera anordningen.

År 1857 stod det i en rapport i en branschtidning att Foster och hans anställda tillverkade mer än 50 bruttoprodukter (7200) av skärpningsverktyg per dag på grund av att ”efterfrågan på export till Europa ökar varje dag”. År 1860 medgav The Practical Draughtsman’s Book of Industrial Design från Frankrike att nu ”förser amerikanerna oss med något enklare och billigare.”

Under de kommande 30 åren skulle pennvässaren massproduceras över hela världen i olika storlekar, former och sätt att vitsa och skrapa bort trä. Ändå var pennvässaren fortfarande inte perfekt – det största problemet var att alla krävde att användaren antingen skulle vrida pennan och hålla vässaren stadigt eller vrida vässaren och hålla pennan stadigt för att få den önskade skarpa spetsen. A.B. Dick Planetary Pencil Pointer från 1896 förändrade allt detta.

Designad ungefär som en monorailpappersklippare förde användaren in en blyertspenna i en ”chuck” – en monterad trähållare – medan två frässkivor ”roterade runt sin axel samtidigt som de kretsade kring blyertspetsen”. Efter några ögonblick hade man en perfekt vässad penna. 1904 använde Olcott Pencil Sharpener ett cylindriskt skärhuvud för renare skärningar.

Omkring samma tid som A.B. Dick Planetary Pencil Pointer upptäckte en man i Falls River, Massachusetts, ett annat behov i förhållande till pennvässaren. John Lee Love var snickare till yrket, så han hade alltid ett behov av en penna. Han behövde en vässare som var bärbar, lätt att använda och som inte skulle ställa till det. Så han konstruerade och patenterade sin egen.

Under det amerikanska patentet #594114, med den enkla titeln ”pencil sharpener”, beskrivs i patentet en enkel, lättviktig, vevdriven pennvässare som fångade upp spånorna. Dessutom kan den, som det står skrivet i patentet, även fungera som ”pappersviktare, skrivbordsprydnad och för andra och liknande ändamål”. Denna vässare kallades så småningom för ”Love Sharpener.”

Nästa viktiga innovation för pennvässaren var att lägga till elektricitet. Även om det verkar som om elektriska pennvässare faktiskt uppfanns runt 1910, tillverkades de inte kommersiellt förrän 1917 av ett företag som hette Farnham Printing & Stationery Co från Minneapolis. Även då, även om elektriska pennvässare fanns och användes av stora kontor, blev denna typ av vässare inte allmänt tillgänglig för allmänheten förrän på 1940-talet. Resten är historia, som man säger.

Bild: Matt Blitz skriver för den mycket populära webbplatsen för intressanta fakta TodayIFoundOut.com. Om du vill prenumerera på Today I Found Outs nyhetsbrev ”Daily Knowledge” klickar du här eller gillar dem på Facebook här. Du kan också kolla in dem på YouTube här.

Detta inlägg har återpublicerats med tillstånd från TodayIFoundOut.com.