Houari Boumedienne, ursprungligt namn Mohammed Ben Brahim Boukharouba, (född 23 augusti 1927 i Clauzel, nära Guelma, Alg.-död 27 december 1978 i Alger), arméofficer som blev Algeriets president i juli 1965 efter en statskupp.
Boukharoubas tjänst i Algeriet började på 1950-talet, under sitt lands kamp för självständighet från Frankrike, då han efter studier vid al-Azhar-universitetet i Kairo anslöt sig till rebellstyrkorna och antog namnet Houari Boumedienne. Rebellerna delade upp landet i militärdistrikt, och Boumedienne tog befälet över det som låg runt Oran. År 1960 blev han stabschef för den nationella befrielsefronten, och han inriktade sina ansträngningar på att upprätta en algerisk armé i Marocko och Tunisien, utom räckhåll för fransmännen.
När ett fredsavtal undertecknades med Frankrike i mars 1962 ökade spänningen mellan de algeriska ledarna, och i september samma år ockuperade Boumedienne Alger till stöd för Ahmed Ben Bella. Ben Bella blev senare under året president och Boumedienne utsågs till försvarsminister och vicepresident. Konflikter utvecklades mellan de två ledarna, och i juni 1965 genomförde Boumedienne en kupp mot Ben Bella och installerade sig själv som president. Boumedienne saknade brett folkligt stöd och han styrde till en början genom ett revolutionsråd med 26 medlemmar. Som ett resultat av detta var hans ledarskap svagt och obeslutsamt, men efter att ett försök av militärer att störta hans regim misslyckades i december 1967, hävdade han sitt direkta och obestridda ledarskap i Algeriet.
1971 införde han statlig kontroll över oljeindustrin, till priset av att Algeriets särskilda förbindelser med Frankrike upphörde. Han riskerade krig med Marocko 1975 genom att försöka få territoriell tillgång till Atlanten genom Spanska Sahara (senare Västsahara). År 1976 utfärdade hans regering en nationell stadga och därefter en ny konstitution, som båda antogs i en folkomröstning. Boumedienne förhandlade fram viktiga industrikontrakt med västländer och upprätthöll samtidigt nära men oberoende förbindelser med Sovjetblocket och blev en ledande person i den alliansfria rörelsen.