Varifrån de urbana myterna än kommer så inspirerade Charles Shaw
– kärleksfullt känd som Two Buck Chuck – verkligen till en del skitstövlar när Trader Joe’s började sälja vinet för 1,99 dollar per flaska. Min kompis Timmy berättade att när United Airlines gick i konkurs sålde de lagerlokaler fulla av vin till Trader Joe’s för att få in pengar.
Oavsett varifrån de urbana myterna kommer så inspirerade Charles Shaw – kärleksfullt känd som Two Buck Chuck – verkligen till några dumheter när Trader Joe’s började sälja vinet för 1,99 dollar per flaska. Min kompis Timmy berättade att när United Airlines gick i konkurs sålde de lagerlokaler fulla med vin till Trader Joe’s för att få in pengar. Eftersom flygbolaget var desperat fick TJ’s det för nästan ingenting. En annan version av denna skröna går så här: ett annat stort flygbolag lastade av vinet eftersom de inte längre fick ta med sig korkskruvar ombord efter den 11 september 2001.
Jag hörde till och med någon säga att killen som äger Trader Joe’s vann en stor mängd vin i ett pokerspel.
Även sedan Old Two Buck dök upp på Trader Joe’s – det enda ställe där vinet finns att köpa – har det flugit ut ur butikerna som om det vore gjort av Flubber. Folk fyller sina koffertar med lådor av det. För 23,88 dollar per låda, varför inte?
Och var kommer det här ifrån? Utomjordingar? Gör Elvis det i sitt hemliga gömställe – där han spelar med alla andra rockstjärnor som fejkade sin egen död?
Som en nyfiken person började jag ta reda på vem i helvete Charles Shaw är, var han kom ifrån, vart han tog vägen och hur hans namn blev synonymt med überbilligt vin. Svaret var överraskande.
Charles Shaw-viner tillverkas av Bronco Wine Company i Ceres, Kalifornien. (stadens motto: ”Always Try Ceres First”, vad det nu betyder) som ligger vid Highway 99 strax söder om Modesto. Bronco är i alla avseenden en enorm producent. Företaget är en av Kaliforniens största odlare av vindruvor och har mer än 30 kvadratkilometer vingårdar.
Förutom Two Buck räknar Bronco ForestVille, Estrella, Montpellier, Grand Cru, Silver Ridge, Rutherford Vintners, Hacienda, Fox Hollow och Napa Ridge bland sina varumärken.
En kille med det snart berömda namnet Charles F. Shaw sålde sin lilla vingård till Bronco i början av 1990-talet. Jag snokade runt på några av president Bushs ”Internets” och fick reda på att Charles F. Shaw är en affärsman från Chicago som köpte 50 tunnland i Napa Valley i slutet av 1970-talet. Han gjorde gamay och sauvignon blanc tills han gick i konkurs 1992. Bronco köpte då varumärket eftersom det är vad de gör: de köper tillgångar, vingårdar och varumärken från vingårdar som inte fungerar och misslyckade vingårdar.
Bronco behöll tydligen Charles Shaw-etiketten i sin hemliga gömma av varumärkesnamn tills de dammade av den för att använda den på det ultra-lågklassiga vinet som de bestämde sig för att börja producera för några år sedan. Detta vin är ett resultat av det enkla faktum att det helt enkelt produceras för många vindruvor i Kalifornien för den nuvarande marknaden. Under det hägrande 1990-talet ökade odlarna sin areal i en fenomenal takt, bara för att se efterfrågan plana ut och i vissa fall minska.
Bronco köper druvor till rabatterade priser, massproducerar vinet, Trader Joe’s marknadsför det (och har åtnjutit ett berg av gratis publicitet på köpet) och konsumenterna får en bra affär. Alla är nöjda. En vän till mig arbetade faktiskt som chef på Trader Joe’s i Pacific Grove. Hon berättade för mig att detaljhandelns vinstmarginal är större på Charles Shaw än på något annat vin i butiken. Så Joe är nöjd.
Interessant nog rapporterade Grand Rapids (Michigan) Press den 5 oktober att Shaw har lagt fram ett förslag om att köpa mark nära semesterorten South Haven vid Michigansjön för att odla förstklassiga vindruvor och starta en vingård. Eftersom han sålde sitt namn undrar jag vad han kommer att kalla det? Twenty-buck Chuck? Not-That-Charles-Shaw?
Jag tänker inte uttala mig om kvaliteten på Charles Shaws vin – vi gör inte sånt här här på Wine Chat. Jag överlåter provningsanteckningar och snippiga kommentarer till andra. Jag kan säga att alla Charles Shaw-viner som jag har smakat har varit drickbara, särskilt en Gamay Beaujolais som de släppte för ungefär ett år sedan.
I slutändan spelar det egentligen ingen roll varifrån Two Buck kommer. Det är ett billigt sätt att njuta av vin till en måltid, och det kan vara bra för branschen om det får människor som normalt inte skulle dricka vin att prova det. Kanske kommer folk att prova Charles Shaw, bli modiga nog att smaka på produkter av högre kvalitet och en ny vinkonsument kommer att födas.