Tanken på sponsring kan vara ny för oss. Vi har tillbringat många år utan riktning, förlitat oss enbart på egenintresse, misstänkt alla och litat på ingen. Nu när vi har lärt oss att leva i återhämtning upptäcker vi att vi behöver hjälp. Vi kan inte göra det på egen hand längre, vi måste ta risken att lita på en annan människa. Ofta är den första person vi tar den risken med vår sponsor – någon som vi respekterar, någon som vi identifierar oss med, någon som vi har anledning att lita på.
När vi öppnar oss för vår sponsor utvecklas ett band mellan oss. Vi avslöjar våra hemligheter och utvecklar förtroende för vår sponsors diskretion. Vi delar med oss av våra bekymmer och lär oss att uppskatta vår sponsors erfarenhet. Vi delar med oss av vår smärta och möts av empati. Vi lär känna varandra, respekterar varandra, älskar varandra Ju mer vi litar på vår sponsor, desto mer lär vi oss att lita på oss själva.
Förtroende hjälper oss att ta oss bort från ett liv som präglas av rädsla, förvirring, misstänksamhet och indirekthet. I början känns det riskabelt att lita på en annan missbrukare. Men det förtroendet är samma princip som vi tillämpar i vårt förhållande till en högre makt – riskabelt eller inte, vår erfarenhet säger oss att vi inte kan klara oss utan det. Och ju mer vi tar risken att lita på vår sponsor, desto öppnare kommer vi att känna oss om våra liv.