Frivilliga armén. Användning av frivilliga för militärtjänst var populärt under de första hundra åren av USA:s historia. Frivilliga kämpade i den amerikanska revolutionen, indiankrigena i slutet av 1700-talet, kriget 1812, det mexikansk-amerikanska kriget, på båda sidor av inbördeskriget och i det spansk-amerikanska kriget. Permanenta statliga milisförband tenderade att lägga militär utbildning på frivillig basis, och fram till första världskriget anmälde sig individer frivilligt till nationell militärtjänst genom det statliga kvotsystemet i statliga förband.
Med antagandet av Selective Service Act 1917 började de frivilliga styrkorna att minska. Genom antagandet av National Defense Act 1920 blev alla delstatliga frivilliga, som tjänstgjorde i nationalgardet, föremål för federala militära kallelser närhelst det var nödvändigt. De statliga miliserna och nationalgardet upprätthöll utbudet av frivilliga, men i den nationella militärtjänsten minskade antalet allvarligt. Tillkomsten av mekaniserad krigföring och strikt planering av manövrar gjorde det nödvändigt med en stor mängd utbildning, vilket praktiskt taget eliminerade de outbildade krigsfrivilliga. Taktik och användning av utrustning tog tid att lära sig, och när det gällde den gammaldags krigsfrivillige fanns det inte tillräckligt med tid.
Förbistringen under Vietnamkriget om värnplikten väckte på nytt intresset för att bygga upp en helt frivillig armé, men det rådde stor oenighet om hur praktiskt genomförbart ett sådant drag skulle vara. Trots detta avskaffade den federala regeringen 1973 Selective Service System. Potentiella frivilliga i den helt frivilliga armén får incitament. Volontärerna väljer sin tjänstgöringsgren och den studiegång de vill följa medan de fullgör sina militära skyldigheter.
Under hela 1970-talet nådde ansträngningarna att locka till sig rekryter i den kvantitet och kvalitet som krävdes endast blandad framgång, och dessa svårigheter fick kritiker att ifrågasätta genomförbarheten av att uteslutande förlita sig på volontärer. Under 1980-talet förbättrades dock rekryteringsmetoderna och kvaliteten på rekryterna. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet tycktes en rad amerikanska militära framgångar rättfärdiga beslutet att återgå till den frivilliga traditionen.
BIBLIOGRAFI
Bachman, Jerald G. The All-Volunteer Force: A Study of Ideology in the Military. Ann Arbor: University of Michigan Press, 1977.
Fredl och, J. Eric, et al., eds. Professionals on the Front Line: Two Decades of the All-Volunteer Force. Washington, D.C.: Brassey’s, 1996.
Keeley, John B., red. The All-Volunteer Force and American Society. Charlottesville: University Press of Virginia, 1978.
Andrew J.Bacevich
AngelaEllis
Se ävenConscription and Recruitment ; Enlistment .