Fountain Square – The Polis Center

Fountain Squares historia sägs traditionellt börja med att Calvin Fletcher och Nicholas McCarthy köpte dr John H. Sanders gård på 264 hektar i december 1835. Fletcher och McCarthy köpte gården med avsikten att ”anlägga detta område sydost om stadens centrum som ’stadslotter’ och sälja de små skiftena för ett ’stiligt förskott’.”
Inkluderat bland dessa lotter var det som nu är känt som Fountain Square-kvarteret. Även om familjen Fletcher anses vara de första bosättarna i området, bodde en grupp Delawareindianer på den nuvarande platsen för Abraham Lincoln School 18 (vid 1001 East Palmer Street) så sent som 1820.

Med det anmärkningsvärda undantaget från Virginia Avenue var bebyggelsen i kvarteret sparsam fram till 1870-talet. De tidigaste invånarna i kvarteret var främst en blandning av personer från öst, Upland South samt tyska och irländska invandrare.

År 1857 byggdes School No. 8 (uppkallad efter Calvin Fletcher 1906) på 520 Virginia Avenue, men den öppnade inte förrän 1860 på grund av brist på pengar för att anställa lärare. Som ett tecken på en stadig men långsam befolkningstillväxt lades en tredje våning till på School No. 8 år 1866.

Virginia Avenue-korridoren började växa fram som den södra sidans kommersiella centrum på 1860-talet. När Citizen’s Street Railway Company lade ut spår längs Virginia Avenue och placerade en vändplats i korsningen mellan Virginia Avenue och Shelby och Prospect Streets 1864 började stadsdelen bli känd som ”the End” av de lokala invånarna.
Som ett uttryck för den ökande irländska närvaron i kvarteret byggdes St Patrick’s Catholic Church på Prospect Street 1865. Patrick’s Catholic Church byggdes 1870 en ny byggnad i anslutning till den ursprungliga strukturen, som sedan blev församlingsskola.

Mellan 1870 och 1873 var befolkningstillväxten längs Virginia Avenue och Prospect Street så snabb att kvarteret måste planeras och planeras om åtta gånger. Särskilt en grupp, den tyska invandrarbefolkningen, upplevde en snabb tillväxt under 1870-talet. Det var dock inte förrän på 1890-talet som Fountain Square utvecklade den ”klart tyska karaktär” som det senare blev känt för.
För att ytterligare berika kvarterets etniska blandning bosatte sig små grupper av danska och italienska invandrare i Fountain Square under samma period. Byggandet av den första Edwin Ray (United) Methodist Church på Laurel Street 1873 och öppnandet av Southern Driving Park (nu Garfield Park) året därpå utökade ytterligare kvarterets religiösa, sociala och kulturella miljö.

På 1880-talet köpte den tysktalande församlingen Immanuel Evangelical and Reformed Church (Immanuel United Church of Christ) en fastighet på Prospect Street. Detta köp och öppnandet av St Paul’s Lutheran School (1889) på Weghorst visar på den växande tyska närvaron på Fountain Square. Den växande befolkningen i grannskapet i allmänhet visade sig genom en andra offentlig skola på Fletcher Avenue (Henry W. Longfellow School 28) och bildandet av High School No. 2. Mellan 1886 och 1892 påbörjades byggandet av Virginia Avenue Viaduct som en direkt följd av byggandet av Union Station. Slutligen, 1889, uppfördes den första av kvarterets fontäner i korsningen mellan Virginia Avenue och Shelby och Prospect Streets. Den kallas ”Subscription Fountain” och ”Lady of the Fountain” och gav stadsdelen sitt namn.

Mellan 1890 och 1900 blev Fountain Square i första hand identifierat som ett tyskt kvarter. Antalet tyskägda företag ökade i kvarterets affärsdistrikt, och Southside Turnverein (numera Madison Avenue Athletic Club) öppnade på Prospect Street år 1900. Under detta årtionde byggdes också ett antal nya skolor. Skola nr 31 (Lillian M. Reiffel) på Lincoln Street öppnade 1890, medan skola nr 39 (William McKinley) öppnade på State Street 1895. High School No. 2 slogs samman med Emmerich Manual Training High School 1895, och byggnaden på 520 Virginia Avenue omvandlades till en junior high school. År 1896 öppnade stadens tredje filialbibliotek i kvarteret vid Woodlawn och Linden Streets.

Ett liknande mönster av tillväxt och expansion kännetecknade kvarterets kyrkor under dessa år. År 1891 grundades Second English Evangelical Lutheran Church och började hålla möten på Virginia Avenue. År 1893 flyttade denna kyrka till en ny byggnad på Hosbrook Street, och 1910 bytte den namn till St Mark’s (English) Evangelical Lutheran Church. Mark’s flyttade 1921 till sin nuvarande plats på Prospect Street och sålde fastigheten på Hosbrook Street till Frälsningsarmén. Immanuel Evangelical and Reformed Church invigde sin nya byggnad på Prospect Street 1894, och 1899 grundades Emmanuel Baptist Church.

De första tre decennierna av 1900-talet var en period av fortsatt kommersiell och kulturell tillväxt för Fountain Square. I början av 1900-talet blev Fountain Squares firande av första maj, med parad och dans i Garfield Park, känt som stadens ”stora evenemang under dagarna före första världskriget”.
Byggandet av en pagod i Garfield Park (1903) för att hysa musikaliska föreställningar invigde ett två decennier långt byggprogram som förvandlade Fountain Square till stadens första teaterdistrikt. Mellan 1909 och 1929 byggdes elva teatrar i stadsdelen. Bland dessa teatrar fanns: den första Fountain Square Theater (1909), Airdome (1910), Bair (1915), Iris (1913), Sanders Apex (1914), Granada (1928) och den andra Fountain Square Theater (1928).

Fountain Square hade också en fortsatt tillväxt som Southsides primära handelsområde. Öppnandet av Fountain Square State Bank (1909), Fountain Square Post Office (1927), Havercamp and Dirk’s Grocery (1905), Koehring & Son Warehouse (1900), Fountain Square-filialen av Standard Grocery Company (1927), Frank E. Reeser Company (1904), Wiese-Wenzel Pharmacy (1905), Sommer-Roempke Bakery (1909), Fountain Square Hardware Company (1912), Horuff & Son Shoe Store (1911), Jessie Hartman Milliners (1908), William H. and Fiora Young Redman Wallpaper and Interior Design business (1923), Charles F. Iske Furniture Store (1910), The Fountain Block Commercial Building (1902) och G.C. Murphy Company (1929), är några exempel på detta fenomen.

Fountain Squares växande befolkning avspeglades också i öppnandet av skola nr 18 (Abraham Lincoln) på East Palmer Street 1901, följt av tillbyggnader 1906 och 1915. Byggprogrammen genomfördes också vid School No. 8 1915 och vid School No. 31 1918. Att School No. 28 1924 startade extracurriculära kurser i näringslära för både föräldrar och elever tyder på ett partnerskap mellan lokalbefolkningen och Fountain Squares utbildningsinstitutioner.

Närområdets religiösa, etniska och rasmässiga sammansättning blev mer komplicerad under de första åren av århundradet. I början av 1900-talet flyttade de afroamerikanska medlemmarna i Olivet Baptist Church sin mötesplats från Beech Grove till en plats vid Prospect och Leonard Streets. År 1927 flyttade Olivet till sin nuvarande plats på Hosbrook Street (tidigare hemvist för St Mark’s Evangelical Lutheran Church). Mot slutet av den här perioden började nykomlingar från Appalachernas södra bergsområden flytta in på Fountain Square. Paul’s Evangelical Lutheran Church organiserade dessutom Emmaus (German) Lutheran Church på Prospect Street (1904) för att betjäna den växande tyska befolkningen i grannskapet.

Som ett tecken på den växande mångfalden byggdes under dessa år också ytterligare ”mainline”-kyrkor som Morris Street (United) Methodist Church (1905), Emmanuel Baptist Church (ca 1916), Victory Memorial (United) Methodist Church (1919) och Calvary (United) Methodist Church (1926). Nyare konfessioner – till exempel Laurel Street (Assemblies of God) Tabernacle (1913) och en Church of Latter Day Saints’ Chapel (1927) – flyttade också in i området.

1919 störtades ”Subscription Fountain” av en olyckshändelse när en lokal köpman ”spände ett rep som stödde en stor banderoll som annonserade en utförsäljning från hans butik och fäste den andra änden av banderollen vid statyn”. Det blåste upp en vind och banderollens vikt fick statyn att falla till marken.”
1922 beslutade borgmästare Samuel ”Lew” Shank att Fountain Square skulle få ett arv till en fontän för att hedra den före detta kongressledamoten Ralph Hill som angavs i hans änkas testamente, mrs Phoebe J. Hill. Den nya fontänen, som toppas av Myra Reynolds Richards skulptur ”Pioneer Family”, invigdes 1924. År 1927 inträffade en annan anmärkningsvärd katastrof när den katolska kyrkan St Patrick’s brann i en brand anlagd av en pyroman. ”Kraschen från det brinnande tornet var ett av decenniets spektakel”, rapporterade Indianapolis Times.
Den nuvarande kyrkan St Patrick’s byggdes på samma plats 1929.

Mellan 1930 och 1960 genomgick Fountain Square ett antal djupgående förändringar som fortfarande är kännbara i grannskapet. Före 1950-talet hade det kommit att betraktas som ett gediget arbetarkvarter med en utpräglad tysk karaktär. Som ett resultat av detta kom alla inneboende antaganden (många av positiv karaktär) om tyska invandrare att knytas till själva kvarteret. Efter andra världskriget flyttade dock allt fler invånare från Appalacherna in i området. Invånarna i andra stadsdelar knöt ofta negativa stereotyper till invandrare från Appalacherna och extrapolerade dessa uppfattningar till stadsdelen. Det förblev övervägande vitt till sin sammansättning, även om antalet afroamerikaner som bodde i området ökade något – från tre till fyra procent av befolkningen – under denna period.

Under 1950-talet inleddes den ekonomiska nedgången när nya byggen längre söderut överskuggade Fountain Squares mångåriga roll som Southsides främsta kommersiella centrum. Stängningen av alla kvarterets teatrar var ett tydligt exempel på Fountain Squares kommersiella nedgång. Ett symboliskt exempel var flytten av Fountain Squares fontän till Garfield Park 1954.

Medans kvarterets kommersiella intressen stadigt minskade, förblev skolorna och kyrkorna på Fountain Square aktiva. År 1934 fick skolans tidning nr 18, Lincoln Log, nationellt erkännande, liksom skolans nr 39:s nyhetstidning, Broadcaster, 1939. Periodiska hälsoundersökningar för barn i första, fjärde och åttonde klasserna inleddes vid skola nr 28 1939. År 1946 inrättade föräldra- och lärarföreningen (PTA), i samarbete med Federation of Churches, ett veckodags-religionsprogram vid School No. 39. Gymnastiksalar lades till vid skola nr 8 1942 och vid skola nr 18 1949. Under samma år bildades junioravdelningar av Röda korset vid skolorna 18 och 28.

Under 1950 flyttade Fountain Square Church of Christ, som organiserades av Irvington Church of Christ, in i lokaler vid Spruce och Prospect Streets. Samma år byggde Laurel Street Tabernacle en ny byggnad på Laurel Street. År 1954 grundade pastor James W. ”Jim” Jones, en tidigare biträdande pastor vid Laurel Street Tabernacle, sin första självständiga församling, Community Unity Church, vid Hoyt och Randolph Streets. År 1956 flyttade Jones till North New Jersey Street där han organiserade det första People’s Temple.

Under 1960- och 1970-talen flyttade byggandet av ”Inner-Loop” av Interstate 65/70 17 000 av stadens invånare. Bland de hårdast drabbade stadsdelarna i Indianapolis var Fountain Square, som förlorade över 6 000 invånare under 1960-talet (detta antal motsvarade nästan 25 procent av områdets totala befolkning) och större delen av sitt bostadsbestånd som var byggt mellan 1870 och 1910.
Interstate skapade också en ”fysisk barriär” mellan Fountain Squares affärsdistrikt och ”intilliggande bostadsområden” (såsom Fletcher Place).

Våren 1969 höll borgmästare Richard G. Lugar en konferens om Appalacherna där representanter för lokala kyrkliga organisationer, sociala serviceorgan, Indianapolis offentliga skolor och ett antal statliga organ deltog. Som ett direkt resultat av denna konferens släppte Community Service Council of Metropolitan Indianapolis 1970 en rapport om Appalacherna i Indianapolis. I rapporten definierades begreppet appalacher som ”varje landsbygdsboende, fattigdomsdrabbad, vit person som har migrerat till Indianapolis från det område i landet som Appalacherna har betecknat som Appalacherna av Appalachian Regional Commission”.
I rapporten betecknades Fountain Squares befolkning som en av flera ”fickor av appalacher” i staden, och Fountain Squares befolkning ansågs vara ”blandad” när det gällde tiden som den hade flyttat från Appalacherna. I rapporten drogs dessutom slutsatsen att de flesta av kvarterets invånare från Appalacherna hade kommit och fortsätter att komma från Kentucky och Tennessee.

Trots denna nära identifiering av Fountain Square som en ”ficka” från Appalacherna drogs i rapporten ändå slutsatsen att stadens invånare från Appalacherna – inklusive invånarna i Fountain Square – inte uppvisade tillräckligt många ”unikt appalachiska” kännetecken för att motivera att studien skulle fortsätta. I rapporten drogs slutsatsen att ”lokala bekymmer och ansträngningar skulle kunna vara mer produktivt inriktade på att söka lösningar på de fattigas problem i allmänhet.”

Från 1970 och fram till i dag har Fountain Square i allt högre grad blivit fokus för lokala försök att återuppliva det omgivande grannskapet. Symboliskt för början på denna nya fas i kvarterets historia var återkomsten av Fountain Squares fontän 1969. Denna vitaliseringsprocess har präglats av bildandet av ett antal samhällsbaserade organisationer. År 1978 slog ett antal av dessa organisationer – däribland United Southside Community Organization (USCO), Southeast Multi-Service Center och Fountain Square Merchants Association – samman sina resurser för att bilda Fountain Square Consortium of Agencies. Samma år blev Fountain Square ett ”behandlingsområde” för Community Development Block Grant-medel. År 1979 bildades Fountain Square-Fletcher Place Investment Corporation (FSFPIC) med hjälp av medel från Community Development Block Grant. Dess uttalade syfte var att renovera bostäder för låginkomstfamiljer och äldre.

Mellan 1980 och 1982 investerades mer än 3 miljoner dollar i Fountain Square, och 1983 upptogs affärsdistriktet i National Register of Historic Places. Dessutom utsåg Metropolitan Development Commission den närmaste sydöstra sidan, inklusive Fountain Square, till ett stadsförnyelseområde 1983. I slutet av 1980-talet hade ett antal nya företag, såsom Downtown Antique Mall och J.W. Flynn Insurance Company, flyttat till Fountain Square.

Sedan 1970-talet har Fountain Squares skolor och kyrkor genomgått stora förändringar. År 1973 hade skola nr 28 flyttat till Laurel Street, och 1980 stängdes skola nr 8. År 1987 deltog School No. 39 i distriktets program för effektiva skolor samt i programmet Partner-in-Education, Big Brother Big Sister-programmet och Butler Universitys Project Leadership Service-program. År 1989 flyttade School No. 39 till en ny byggnad på Spann Avenue.

1972 grundades pingstkyrkan Pentecostal Church of Promise på English Avenue och 1986 öppnade Life Unlimited Christian Church på Randolph Street. I dag finns det över trettio sådana ”skyltkyrkor” i stadsdelen. I slutet av 1980-talet hade matbufferten vid Emmaus Lutheran Church utökat sin verksamhet till att omfatta hela området inom postnumret 46203. År 1991 bildade medlemmar av Edwin Ray United Methodist Church Fountain Square Church and Community Project. Det uttalade uppdraget var att ”återuppliva gemenskapen i samhället och återta kvarteret för de boende husägarna”.
Men två år senare stängde Edwin Ray United Methodist Church till följd av ett åldrande och krympande medlemsantal och stigande reparationskostnader. Church and Community Project räddades dock när det slogs samman med Fountain Square-Fletcher Place Investment Corporation för att bilda South East Neighborhood Development, Inc. (SEND).

Men även om Fountain Square fortfarande är ett ”område med särskilda behov”, enligt Department of Metropolitan Development Planning Division (DMD), är kvarteret också rikt på kommersiell och kulturell verksamhet.
Hem till mer än fyrtio kyrkor och betjänad av en mängd olika organisationer för samhällsservice och ett antal lokala institutioner som är villiga och kapabla att ta en aktiv roll i grannskapet, verkar Fountain Square ha de resurser som krävs för att möta framtidens utmaningar.