Baltimore, 23 december 1789.
Det framgår ödmjukt av Mary Katherine Goddards framställning att hon har hållit postkontoret i Baltimore i över fjorton år, men med vilken grad av tillfredsställelse för alla inblandade hon ber att få hänvisa till antalet & respektabilitet hos de personer som offentligt har vänt sig till postmästaren & och hans assistent, om ämnet för hennes sena avsättning från kontoret; Och eftersom Osgood ännu inte har gett mellan två och tre hundra av de viktigaste köpmännen & i Baltimore något svar på deras senaste ansökan, som skickades till honom med posten den 19 november ultimo1 , eller något svar på diverse privata brev som åtföljer utskriften av en liknande ansökan, som gjordes till Burrell när han befann sig i Baltimore: På uppmaning av de herrar som sålunda har haft nöjet att engagera sig för hennes räkning, lägger hon därför fram för Ers excellens, överinspektör för det departementet, så kortfattat som möjligt, arten & av omständigheterna kring vad som anses vara en extraordinär handling av förtryck mot henne.
Att vid upplösningen av den gamla regeringen, när postkontorets inkomster på grund av det uteblivna importavtalet och andra orsaker till följd av revolutionen inte räckte till för att täcka dess utgifter, tog hon emot dessa och på egen risk förskotterade hårda pengar för att betala kostnaderna för postryttare i många år, när de inte kunde erhållas på andra villkor, och att hela hennes arbete & med att etablera postkontoret under denna period nödvändigtvis var obelönat; vars arvoden inte alls motsvarade den dåvarande höga hyran för ett kontor, eller den uppmärksamhet som krävdes både för att ta emot och vidarebefordra posten, vilket tydligt framgår ⟨by⟩ av den bifogade förteckningen,2 och därför borde den som på detta sätt etablerade & kontoret under ⟨den⟩ dystra perioden då det inte var värt någon annans acceptans, säkert anses vara värdig det, när det blev mer värdefullt. Och eftersom det var allmänt känt att ingen person skulle avsättas från sitt ämbete under den nuvarande regeringen, såvida inte uppenbart tjänstefel förelåg, och eftersom ingen sådan anklagelse skulle kunna riktas mot henne med minsta rättvisans innebörd, var hon nöjd med tanken på att vara tryggad både i sitt ämbete och i beskydd av alla dem som önskade postkontorets och den nya regeringens välstånd i allmänhet.
Att hon har lidit många tunga förluster, välkända för herrarna i Baltimore, som slukat frukterna av hennes industri, utan att ens befria henne från förlägenhet till denna dag, trots att hennes räkenskaper med postkontoret alltid betraktades som bland de mest punktliga & regelbundna av alla på kontinenten; trots detta har hon avskedats från sitt ämbete, utan någon anklagelse om det minsta fel, och utan någon tidigare officiell underrättelse: Den första indikationen i detta avseende var en order från Burrell3 , när han var i Baltimore, att överlämna kontoret till bäraren av hans not; och även om han hade varit där i flera dagar, ansåg han inte att det var lämpligt att ge henne en personlig intervju, och han behandlade henne på så sätt som en ovänlig brottsling, ovärdig vanlig hövlighet såväl som vanlig rättvisa. Och även om Mr White, som efterträdde henne, utan tvekan kan ha varit förtjänstfull i de olika ämbeten han innehade, så anser hon ödmjukt att han inte var mer förtjänt av offentlig uppmärksamhet & skydd i sin ställning, än vad hon har varit i sin ställning: Det måste därför bli en fråga av allvarlig betydelse & av särskild sorg för henne, om regeringen inte kan hitta något sätt att belöna denna herres tjänster, men på bekostnad av allt som hon hade att förlita sig på för sitt framtida beroende & försörjning.
Att det har anförts som en plädering för hennes flyttning, att den biträdande postmästaren i Baltimore hädanefter kommer att vara tvungen att åka & och reglera kontoren söderut, men att hon, med stor respekt för postmästaren, anser det ⟨mutilated⟩ ogenomförbart, & moraliskt omöjligt; eftersom verksamheten vid Baltimore-kontoret kommer att kräva hans ständiga närvaro, & han är den ende som kan ge folket tillfredsställelse, och om därför uppgifterna vid biträdande mr Burrells kontor skall utföras av någon annan än honom själv, så kan det väl inte försöka av dem som är fullt upptagna med sina egna uppgifter; och eftersom två personer måste anställas enligt denna nya plan, anser hon att hon är bättre lämpad att ge instruktioner till den ryttande postmästaren om hur han skall handla än vad någon annan person möjligen skulle kunna göra, eftersom han hittills inte har någon erfarenhet av sådan verksamhet.
Hon hoppas därför ödmjukt att Ni, genom Ers excellens filantropi och vana mänsklighet, kommer att ta hennes situation i beaktande, och eftersom den klagade missgynnelsen inträffade medan postdepartementet stod under Ert lyckosamma beskydd genom ett beslut av kongressen4 , hoppas hon att Ers excellens kommer att vara så vänlig och beordra att hon återställs till sitt tidigare ämbete, och som pliktskyldig kommer hon alltid att be om att få återgå till sitt tidigare ämbete.
Mary K: Goddard