Sammanfattning
Människor är starkt motiverade att göra skrämmande risker mindre skrämmande. Om de vet hur de kan minska en risk vidtar de lämpliga åtgärder. Om det däremot inte finns något de kan göra för att minska risken minskar de i stället sin rädsla genom att ta avstånd från risken känslomässigt eller förneka den. Följaktligen kan hälsobudskap i form av rädselappeller som inte förklarar hur man kan minska en risk ge bakslag.
Författare
Kim Witte
Seminalreferenser
Witte, K. (1998) Fear as Motivation, Fear as Inhibition: Using the Extended Parallel Process Model to Explain Fear Appeal Successes and Failures (pp. 423-450) In: Handbook of communication and emotion: Forskning, teori, tillämpningar och sammanhang. Peter A. Anderson & Laura K. Guerrero (eds.) Academic Press.
Kausala konstruktioner
Självförtroende, Reaktionsförmåga, Bedömning av riskbenägenhet, Bedömning av riskens allvar
Uppdragskonstruktioner
Räddningsreduktion, Riskreducering
Exempel
Prati G, Pietrantoni L, Zani B. Vaccination mot influensa: Budskapens övertalningsförmåga bland personer som är 65 år och äldre. Health Communication, 2012, 27(5); 413-420.
Kotowski MR, Smith SW, Johnstone PM, Pritt E. Användning av den utvidgade parallella processmodellen för att skapa och utvärdera effektiviteten av broschyrer för att minska risken för bullerinducerad förlust hos collegestudenter. Noise Health, 2011, 13(53); 261-71.
Stora fördelar
- Den tar hänsyn till en viktig känsla – rädsla -.
- Den förklarar varför rädselappeller fungerar i vissa situationer och inte i andra.
- Den kan lätt kompletteras med begreppet upprördhet över otillräcklig statlig respons (se Sandman, 1987) för att redogöra för beteende under offentliga nödsituationer.
Större kritik
- Till skillnad från en liknande teori, Transactional Model of Stress and Coping-modellen av Folkman och Lazarus,14 tar EPPM inte hänsyn till en persons copingstil (dvs, aktiv vs. undvikande) i beaktande.
- Det har varit svårt att mäta känslan av rädsla separat från den intellektuella bedömningen av hotet.
- Många utövare av beteendeförändringar anser att vädjanden om rädsla kan slå tillbaka på olika sätt. De oroar sig också för de etiska konsekvenserna av att leverera skrämmande budskap till en publik som kanske redan är utsatt för mycket stress.14