En infektionssjukdom når epidemiska proportioner när den sprids till ett stort antal människor på relativt kort tid. Människor har upplevt epidemier så länge de har levt tillsammans i samhällen. Men när människor väl började resa runt i världen i betydande antal bar de smittsamma sjukdomar med sig och epidemier blev pandemier – sjukdomsutbrott av globala proportioner.
Den svarta döden, som pesten kallades på 1200-talet, var en av de tidigaste pandemierna som vi känner till. På många sätt definierade den hur människor skulle reagera på storskaliga sjukdomsutbrott i framtiden. Några av de åtgärder som utvecklades för att bekämpa pesten används fortfarande idag. Världen upplevde två efterföljande pestpandemier.
Smallockor är en annan epidemisk sjukdom som har funnits i samhällen i århundraden. Men den har en unik plats i epidemiernas historia eftersom den är den enda smittsamma sjukdom som helt har utrotats från alla mänskliga populationer.
Historien om smittkoppor är intimt förknippad med historien om vaccinering, den teknik som utvecklades av William Jenner för att förhindra att människor fick smittkoppor. Vaccination har varit enormt framgångsrik när det gäller att förebygga och kontrollera spridningen av infektionssjukdomar, men ända sedan dess första dagar har vaccinering orsakat kontroverser.
I början av 1900-talet var de flesta infektionssjukdomar på tillbakagång, men antalet fall av poliomyelit (polio) började öka och nådde epidemiska proportioner vid mitten av århundradet. Att ta reda på varför denna tidigare sällsynta barnsjukdom (även känd som barnförlamning) var på frammarsch och påverkade hela samhällen var en sann medicinsk detektivhistoria.