Den feta sandråttan (Psammomys obesus; Gerbillinae), en dagaktiv gerbillid gnagare, är växtätare och klarar sig bra när den endast äter saltbusken Atriplex halimus (Chenopodiaceae), en växt med relativt lågt energiinnehåll och högt innehåll av aska och vatten. Innan de äter A. halimus-bladen skrapar de feta sandråttorna bort det yttre lagret med sina tänder. Detta avlägsnade en stor del av elektrolyterna men ökade bruttoenergiinnehållet och innehållet av organiskt material i bladen med endast cirka 3,1 %. Den grundläggande ämnesomsättningen hos feta sandråttor var 168 kJ.kg-0.75.d-1, 57-60 % av den förväntade för ett eutheriskt däggdjur av dess kroppsstorlek, och den genomsnittliga dagliga ämnesomsättningen var 499 kJ.kg-0.75.d-1, 88 % av den förväntade för en gnagare av dess kroppsmassa. Den metaboliska hastigheten i fält var 565 kJ.kg-0.75.d-1 på sommaren och 680 kJ.kg-0.75.d-1 på vintern. Energiförbrukningen under sommaren var 60 % av den förväntade för en växtätare och 83 % av den förväntade för ett ökenlevande däggdjur med samma kroppsmassa. Skillnaden i energiförbrukning mellan vinter och sommar togs som termoregleringskostnader. Feta sandråttor verkar vara väl anpassade till höga lufttemperaturer men mindre väl anpassade till låga lufttemperaturer. Effektiviteten i energianvändningen hos A. halimus för underhåll var endast 0,32 och för tillväxt endast 0,30 och deras respektive värmeökningar vid utfodring var 0,68 och 0,70. Detta låga utnyttjande av fodret plus dess låga energiutbyte och höga vatteninnehåll tvingade feta sandråttor att konsumera stora mängder foder för underhåll. Trots detta finns det flera fördelar med att huvudsakligen konsumera detta foder, nämligen: (1) den ger en mer stabil kost under hela året än vad frön gör, (2) feta sandråttor har ingen konkurrens om denna födoresurs från andra gnagare, och (3) feta sandråttors hålor ligger vid basen av växterna och därför förbrukar de minimalt med energi för att leta.