I dessa tider av karantän har många människor funnit möjligheten att studera ett språk hemifrån, genom videor eller gratis appar. Om du är en av dem och är redo för en utmaning, vad sägs om att börja studera ett av de svåraste språken att lära sig? Eller så har du redan valt en av dem utan att veta om det.
Enligt BBC är arabiska och kinesiska några av de svåraste språken att lära sig ur en spansktalares perspektiv. Orsaken är att de är långt ifrån den spanska grammatiken.
Det finns inte många system som bestämmer ett språks svårighetsgrad, men som referens kan vi ta en studie som utförts av Foreign Service Institute i USA, baserad på personer som har engelska som modersmål.
I studien från Foreign Service Institute klassificeras olika språk i fyra svårighetsgrader, baserat på den tid som vanligtvis krävs för att lära sig dem. Här är de fyra mest komplexa språken enligt denna klassificering, som det tar ungefär 88 veckor att studera.
Läs också: Lär dig eller förbättra din engelska med dessa gratisappar från British Council
Arabiska
Som BBC påpekar är detta ett av de svåraste språken att lära sig. För det första, förklarar Duolingo-bloggen, är en av de saker som gör ett språk svårt att lära sig komplexiteten i grammatiken. För att ge ett exempel: Arabiskan har 10 verbformer och har olika sätt att bjuda ett verb beroende på om man talar om en man eller en kvinna.
Det finns också ett uppenbart skäl: arabiskan har ett eget alfabet. Dessutom ändrar bokstäverna sin form beroende på var de befinner sig i ett ord, och språket skrivs från höger till vänster (dvs. baklänges jämfört med hur vi skriver).
Till allt det ovanstående kan man lägga till att det finns flera dialekter med betydande variationer från land till land. Det är dock möjligt att lära sig modern standardarabiska, som kan användas i formella sammanhang i olika länder.
Foto: iStock
Japanska
Föreställ dig att om du inte gjorde något annat än att studera japanska (och struntade i att sova och äta), skulle det ändå ta dig 91 dagar att bli duktig på språket, hävdar Duolingo. Det finns flera anledningar.
För det första är det så att skriftspråket använder två fonetiska alfabet (Hiragana och Katakana) och kinesiska ideogram (Kanji). Normalt har var och en av dem sitt eget syfte, men alla är utbytbara.
För det andra är grammatiska strukturer flexibla. När du till exempel talar japanska kan du låta bli att upprepa pronomen eller vissa ord när de är uppenbara i en konversation.
För det sista finns också flexibiliteten att ändra ordföljden fritt, vilket resulterar i många olika sätt att säga samma sak.
Läs också: Lär dig mer om legenden om La Cañada de las Virgenes i Michoacán
Kinesiska
För det första bör du vara klar över att det kinesiska språket har många dialekter, varav det finns två huvuddialekter: mandarin och kantonesiska. Enligt BBC är det förstnämnda språket det officiella språket i Kina, medan det sistnämnda talas i Hongkong, Macao och Kantonprovinsen.
För att ge dig en uppfattning om hur svårt det kan vara tar vi mandarin som referens. Det är ett tonalt språk, vilket innebär att ljudet bestämmer innebörden, det vill säga att flera ord kan stavas på samma sätt och avse olika saker.
Däremot använder mandarin inte ett alfabet som vårt (där varje bokstav representerar ett ljud), utan logogram, och varje bokstav har en betydelse.
Läs också: Vad är ett totem och vad betyder det
Koreanska
För det första anses koreanska vara ett isolerat språk, eftersom det inte har fastställts tillhöra någon befintlig språkfamilj, förklarar webbplatsen The Culture Trip. Med andra ord har du svårare att relatera ordförrådet till andra språk och följaktligen att memorera det.
Språket har också sju talnivåer, var och en med olika verbändelser som används beroende på hur formell situationen är.
I det koreanska skriftsystemet finns det dock mellanslag mellan orden. Det innebär att du kan skilja ett ord från ett annat lättare än när du läser japanska eller kinesiska, enligt Japan Today.