När Los Angeles-polisen dök upp vid det stora huset på 858 North Andrews Boulevard under den varma sommarnatten den 22 augusti, 1922, efter att ha svarat på en grannes samtal om att ha hört skottlossning och en kvinnas frenetiska skrik, fann de mannen i huset, den rike affärsmannen Fred Oesterreich, liggandes på golvet, död.
Inlåst i en garderob från utsidan fanns hans yngre fru, Dolly Oesterreich, som berättade om en främmande man som bröt sig in i huset för att råna dem.
Då endast makens klocka saknades var det något med brottet som inte verkade rätt för polisen, men på ytan accepterade de berättelsen om ett inbrott som gått snett.
Porträtt av Walburga Oesterreich, cirka 1930.
Hur ”inte rätt” situationen var på North Andrews Boulevard var det få som någonsin kunde föreställa sig på 1920-talet när detaljerna i kärlekstriangeln kom fram i ljuset, och den har kraft att chockera även idag.
Det är en mörkt fascinerande berättelse om motarbetade behov och sexuell besatthet. Dolly är en kvinna som kan utöva kontroll inte bara över sin make Fred, utan även över en dold älskare, Otto Sanhuber, och advokaten som kommer senare.
Vem var den riktiga Dolly, kvinnan som kallades en ”stygg vampyr” under den luriga mordrättegången som dominerade rubrikerna på den dagen? Walburga ”Dolly” Korschel föddes i Tyskland 1880 och emigrerade till Amerika men fann livet ganska dystert på en gård – tills hon i 20-årsåldern gifte sig med den förmögne Fred Oesterreich, ägare av en förklädesfabrik i Milwaukee.
Efter ett tag tycks äktenskapet ha varit mindre än glittrande för hemmafrun Dolly, med rapporter om att hennes man drack mycket och att han inte var spännande för henne i sovrummet. Men allt detta förändrades den dag då en 17-årig anställd vid förklädesfabriken vid namn Otto kom till familjen Oesterreichs hus för att laga hennes trasiga symaskin. Berättelserna går lite isär på denna punkt, men enligt uppgift hade Dolly redan sett tonårige Otto på fabriken och visste att han var på väg hit – så hon mötte honom vid dörren i en sidenrock, strumpbyxor och parfym.
Dolly och Otto kastade sig in i en lurig affär och träffades på hotell eller hemma hos henne på dagarna, närhelst och varhelst de kunde. Men grannarna ifrågasatte synen av en ung man som kom och gick från huset i Milwaukee, vilket fick Dolly att sprudla om en ”vagabondhalvbror”.
Det var då situationen försköts från en vanlig utomäktenskaplig affär till något bisarrt. Dolly flyttade in Otto på vinden i sitt hem, där han levde i hemlighet, sade upp sig från sitt jobb och stängde av sig från alla andra, i fem år. När han var tvungen att gömma sig på vinden skrev Fred skönlitteratur och fullföljde sin dröm om författargloria.
En dag meddelade Fred att de skulle flytta från Milwaukee till Los Angeles, och hans fru gick med på det… så länge det nya huset hade en vind. Ja, Otto flyttade också till L.A. och fortsatte en tillvaro i ytterligare fem år som han senare skulle beskriva som ”sexslav”.
Inte alltför överraskande försämrades Fred och Dollys äktenskap; deras gräl blev alltmer högljudda. Det är därför som det på kvällen den 22 augusti 1922, när Fred troligen var berusad och skrek ilsket åt Dolly, plötsligt dök en ung man upp i dörröppningen till rummet. Otto hade kommit ner från vinden och han sköt Fred med en kaliber 22-pistol.
Efter mordet flydde Otto faktiskt från Kalifornien och Dolly hittade nya älskare, bland annat advokaten Harold Shapiro. Otto, som fortfarande var besatt av henne, återvände dock till Dolly och till en dold tillvaro.
Mrs Walburga Oesterreich ställs inför rätta för att ha mördat sin make. Från vänster till höger: Detektiv Cline, fru Oesterreich, domare Channing Follette och en domstolsreporter.
Den misstänksamma polisen fick ett genombrott, och den 12 juli 1923 arresterades Dolly Oesterreich. Polisen trodde att de hade hittat mordvapnet i La Brea tjärgroparna. Tyvärr kunde det inte kopplas till brottet.
Dolly släpptes, men innan hon lämnade fängelset berättade hon för Shapiro om Otto och bad honom att hämta några matvaror till hennes gömda älskare och att knacka i taket, vilket var signalen att det var säkert att komma ut.
När Shapiro och Dolly gjorde slut några år senare berättade han för polisen om Otto och hennes hemliga älskare arresterades och ställdes inför rätta. Extatiska reportrar gav honom namnen ”Attic Man” och ”Bat Boy”. Hans försvar var att han var förslavad av Dolly, vilket inte gick hem. Juryn fann honom skyldig till dråp.
Hur som helst hade preskriptionstiden gått ut för mordet på Fred, och Otto var fri. Dollys rättegång slutade med en oenig jury, och även hon gick ut ur rätten.
Läs en annan berättelse från oss: Det var då Dolly och Otto äntligen gjorde slut för gott. Hon höll fast vid sin nästa pojkvän i 30 år och gifte sig med honom två veckor innan hon dog vid 75 års ålder. När det gäller Otto är ingen säker på vad som hände med honom, bara att han aldrig blev berömd som författare av pulp fiction.