Friidrottens historia som en av de viktigaste och mest traditionella idrottsgrenarna går tillbaka till det antika Grekland, då friidrotten var den viktigaste idrottsaktiviteten som utfördes vid de vanliga olympiska spelen. Friidrott har fått sitt namn från det grekiska ordet athlos som betyder ”tävling”. Många historiker tror att den första friidrottstävlingen ägde rum 776 f.Kr.
Atletik är en av de mest karakteristiska och viktiga idrottstävlingarna i de olympiska spelen. Den bygger på att lösa olika typer av lopp, marscher, kast, hopp och annat som kan variera i fråga om snabbhet, uthållighet eller distans. Idrottarna kan utföra dem individuellt eller i grupp när de arbetar i lag, och de kan också delta i olika alternativ.
Av de tävlingar som ingår i kategorin friidrott måste vi nämna sprintlopp (som kan sträcka sig från 60 till 400 meter), medel- och långdistanslopp (mellan 800 och 10 000 meter), hinderlopp och stafettlopp. Sedan finns det olika maratonlopp, löpning och terrängkörning. När det gäller hopp kan de vara längdhopp, höjdhopp och andra, medan kasten är diskus, spjut, hammare och kulstötning.
Sporttävlingar får hållas på arenor som är särskilt utformade för dem. Dessa arenor måste ha de berömda olympiska banorna, som vanligtvis är antingen orange eller blå och indelade i banor. Utomhusevenemang kan också anordnas, särskilt maratonlopp, som sträcker sig över mycket långa sträckor och som brukar vara en av de mest efterlängtade och traditionella höjdpunkterna i de olympiska spelen, eftersom man kan se otroliga idrottsmän som springer enorma sträckor.
Inom de olympiska spelen finns det stora evenemang och mästerskap som friidrotts-VM, världscupen i friidrott, de olika kontinentala friidrottscuperna och Golden League som består av endast sex dagar.