Det har rapporterats att två före detta familjer som deltog i och gav tionde och offergåvor till den före detta Mars Hill Church i Seattle, Washington, stämmer dess före detta pastor Mark Driscoll och flera andra och hävdar att de har federala civilrättsliga RICO-anspråk.
finns det ett genomförbart civilrättsligt RICO-anspråk och vad innebär denna typ av anspråk för kyrkorna?
RICO förknippas oftare med högprofilerade brottsärenden som involverar maffian och organiserade arbetare som ägnar sig åt ”ett mönster av utpressning eller genom insamling av en olaglig skuld där en sådan person har deltagit som huvudman i den mening som avses i avsnitt 2″, titel 18, United States Code , att använda eller investera, direkt eller indirekt, någon del av sådan inkomst, eller avkastningen av sådan inkomst, för att förvärva ett intresse i, eller för att etablera eller driva ett företag som är engagerat i, eller vars verksamhet påverkar, mellanstatlig eller utländsk handel.” 18 U.S.C. § 1862; West Hills Farms, LLC v. ClassicStar Farms, Inc., 2013 U.S. App. LEXIS 14518 (6th Cir. Ky. 2013).
Det finns emellertid också en civil RICO-komponent som gör det möjligt för privata parter att stämma andra privata företag eller privatpersoner enligt en liknande teori om att svaranden har ägnat sig åt utpressning som har skadat den privata parten. 18 U.S.C. § 1964. ”Varje person som skadas i sin verksamhet eller egendom på grund av en överträdelse av avsnitt 1962 i detta kapitel kan stämma honom för detta i en lämplig distriktsdomstol i Förenta staterna och ska få tillbaka tredubbelt skadestånd och kostnaden för stämningen, inklusive en rimlig advokatarvode”. 18 U.S.C. § 1964(c). I sådana fall har domstolarna befogenhet att stoppa ”framtida verksamhet eller investeringar av någon person, inklusive, men inte begränsat till, att förbjuda någon person från att ägna sig åt samma typ av verksamhet som företaget ägnar sig åt, vars verksamhet påverkar handeln mellan stater eller med utlandet”. 18 U.S.C. 1964(a).
För att kunna göra ett anspråk enligt den civilrättsliga RICO-sektionen måste en kärande åberopa följande element: ”(1) ett företags beteende (2) (3) genom ett mönster (4) av utpressningsverksamhet.” Moon v. Harrison Piping Supply, 465 F.3d 719, 723 (6th Cir. 2006) (med hänvisning till Sedima, S.P.R.L. v. Imrex Co., Inc., 473 U.S. 479, 496, 105 S. Ct. 3275 (1985)). Även om de fyra elementen verkar tydliga är de i själva verket ganska invecklade. För det första, när det gäller bevis på ett företag, måste det finnas ”ett företag som är skilt från de svarande”. Id. Detta är en mycket krävande standard. ”Bevis på att det kriminella partnerskapet var en ”pågående organisation, formell eller informell” med dess medarbetare som fungerade ”som en fortlöpande enhet” räcker för att uppfylla kravet på företag.” Id. Med andra ord skapar inte existensen av två parter ett företag, eftersom det måste finnas något bevis för pågående verksamhet som parterna arbetar tillsammans för att genomföra.
För det andra definierar RICO ”utpressningsverksamhet” så att den innefattar ett flertal så kallade predikathandlingar, inklusive ”varje handling som kan åtalas enligt någon av följande bestämmelser i titel 18, United States Code: … avsnitt 1341 (om postbedrägeri), avsnitt 1343 (om trådbedrägeri)” och transport av stöldgods mellan stater. 18 U.S.C. § 1961(1). ”Ett brott enligt lagen om postbedrägeri kan fastställas genom att visa att det finns en plan för bedrägeri och att posten använts för att främja denna plan”. Barker v. Underwriters at Lloyd’s, London, 564 F.Supp. 352, 356 (E.D. Mich. 1983) (med hänvisning till United States v. George, 477 F.2d 508 (7th Cir. 1973)). Det måste finnas minst två fall av utpressning. Id.; 18 U.S.C. § 1961(5). Framför allt har domstolarna slagit fast att sådana åberopade påståenden om postbedrägeri måste uppfylla kraven på detaljrikedom i FRCP 9. Moon v. Harrison Piping Supply, 465 F.3d 719, 723 (6th Cir. 2006).
För det tredje, och i förhållande till de föregående handlingarna, måste det finnas ett ”mönster” av denna verksamhet. Även om det är sant att det måste finnas minst två fall av predikathandlingen för att utgöra ett mönster, kommer domstolarna ibland att leta efter mer än bara två fristående händelser. Högsta domstolen har i själva verket slagit fast att ”termen mönster i sig kräver att man visar att det finns ett samband mellan de föregående gärningarna och att det finns ett hot om fortsatt verksamhet”. Det är denna faktor av kontinuitet plus förhållande som kombineras för att skapa ett mönster”. H.J., Inc. mot Northwestern Bell Tel. Co., 492 U.S. 229, 239 (1989); Vild v. Visconsi, 956 F.2d 560, 566 (6th Cir. 1992) (”Kontinuitet och förhållande utgör två analytiskt skilda delar av kravet på mönster”). Dessutom har federala domstolar klargjort att en målsägande måste visa att det finns ett orsakssamband mellan svarandens predikathandlingar och målsägandens skador. Pelletier v. Zweifel, 921 F.2d 1465, 1497 (11th Cir. 1991) (cert den 502 U.S. 855, 112 S Ct 167 (1991). Den klagande måste visa att han eller hon har lidit en ”konkret ekonomisk förlust” som har orsakats i närtid av RICO:s predikathandlingar. Burger v. Kuimelis, 325 F. Supp. 2d 1026, 1034 (N.D. Cal. 2004).
För att ett civilrättsligt RICO-klagomål ska uppfylla den erforderliga standarden för detaljriktighet när det gäller att åberopa den äganderättsliga skadan i samband med talan enligt 18 USCS § 1964, måste käranden hävda att det finns en skada på affärsverksamhet eller egendom som är en följd av överträdelserna av § 1962. Hunt v American Bank & Trust Co., 606 F. Supp. 1348, 1363 (N.D. Ala. 1985); Brown v Cassens Transp. Co., 546 F.3d 347, 352-53 (6th Cir. 2008) (käranden åberopade med tillräcklig noggrannhet minst tretton predikathandlingar som bestod av påstådda bedrägliga kommunikationer via post och telegram, och uppfyllde därmed minimikravet på två predikathandlingar, 18 USCS § 1961(5)). Kongressen föreskrev också att språket i den civilrättsliga RICO-lagen ska tolkas brett.
Det finns ett mycket farligt prejudikat som kan uppstå i det här fallet om kärandena får framgång mot pastor Driscoll och Mars Hill Church. Om man utgår från att kraven går igenom skulle varje missnöjd före detta medlem av en kyrka rimligen kunna göra gällande ett civilrättsligt RICO-krav om donationer som ges i offerkassan och som inte är särskilt avsedda för ett evenemang används för religiösa ändamål av en kyrka som donatorn ogillar.
Det här kommer att bli ett intressant fall att följa. Om du, eller din kyrka, har några frågor om denna fråga eller andra relaterade frågor om tionde och offergåvor, kontakta någon av de professionella på Dalton & Tomich PLC.