Bio
2019 har varit ett hektiskt år för den legendariske gitarristen Carlos Santana. Förutom att släppa sitt senaste album Africa Speaks markerar 2019 20-årsdagen av hans banbrytande Supernatural-album och 50-årsdagen av hans historiska Woodstockspelning 1969. I juni 2019 gav sig Carlos ut på en 31-datumsturné över hela USA och får sällskap av specialgästerna The Doobie Brothers. Nedan pratar vi med Carlos om detta milstolpeår och hans imponerande förflutna.
5 minuter med Carlos
PRS: Du har haft en lång, mångsidig och framgångsrik musikkarriär, men hur började allt? Varför började du spela gitarr?
CS: Min pappa var violinist och han lärde mig musikens grunder genom violinen. Jag såg min pappas ögon när jag var fem år gammal och jag såg hur folk tittade på honom. Där och då visste jag att det var det enda jag någonsin ville göra och vara, att bli beundrad på samma sätt som folk beundrade min far i den här lilla staden och senare i Tijuana. Men violinen talade inte till mig. När jag såg det elektriska bandet i Tijuana visste jag att gitarren var mitt kall. Jag började spela gitarr snart efter att vi hade flyttat till Tijuana, men betydelsen av melodin kom från min pappa och hans sätt att hantera spelandet. Det är fortfarande med mig vart jag än går.
PRS: Ditt senaste album Africa Speaks kommer i juni och du släpper ny musik i en imponerande takt, hur håller du dig inspirerad?
CS: Cindy &Jag letar alltid efter andlig dragkraft. Vi vet att förändring är oundviklig och att tillväxt är valfritt. Om du inte har viljan att tillåta viljan kommer du att sitta fast i leran och du kommer att vara olycklig. Men om du har viljan att tillåta viljan kan du skapa mirakel. Så vi fortsätter att sträva efter att skapa ett nytt mästerverk av glädje. Samtidigt som vi släppte ”In Search of Mona Lisa” avslutade vi ”Africa Speaks”. Samtidigt som ”Africa Speaks” föds och släpps ut i världen arbetar vi på Cindys nya album som heter ”Give the Drummer Some”. Det är otroligt. För oss är det naturligt-normalt att göra musik och skapa nya ljusvävar… Vi spelar musik lika naturligt som regnet. Det måste komma till en plats för att släcka törsten, och det finns många törstiga människor där ute.
.jpg)
PRS: Vi har läst att ni för Africa Speaks spelade in 49 låtar under loppet av 10 dagar, det måste ha varit en tornado av musik i studion, vad var din favoritdel av denna process?
CS: Jag har samlat på den här musiken i 30-40 år, så när vi träffades i Shangri La Studios med Rick Rubin var det som en massiv flod i flöde. Det känns verkligen som om detta var menat att vara … som en gåva från himlen att ta emot och ge till massorna. Rick kallade de här låtarna – ”portarna till människors medvetande”.” Vilket verkligen sammanfattar upplevelsen för oss att skapa dem. Vi var en del av ett medvetet flöde. Vi var bara tvungna att vara villiga att låta det hända, i vetskap om att denna otroliga musik kommer att göra skillnad i människors liv.
PRS: Ni har samarbetat med ett varierat urval av artister och musiker genom åren, hur ser ni på samarbetsprocessen?
CS: När man samarbetar måste man vara öppen för den andra artisten eller bandets kollektiva hjärta, lyssna på vad de har att säga och hitta ett sätt att komplettera deras budskap. Jag har gjort det sedan 68′. Det är aldrig en duell eller en skottlossning för mig, utan det handlar om att komplettera låten eller situationen. Det betyder inte att du inte kan bli elak och gräva ner dig. Allt beror på låten, samarbetet och vad som bäst balanserar den miljö vi försöker skapa. För mig är det det fina med det.
^ Foto: Maryanne Bilham
PRS: Vad var den mest utmanande delen av din musikaliska karriär och hur övervann du den?
CS: Jag ser på utmaningar som inlärningsupplevelser. De är inte misslyckanden utan en utbildning om hur man ska bli bättre nästa gång. Så jag ångrar ingenting och jag ser framåt med vetskapen att varje dag jag vaknar upp och sätter fötterna på golvet känner jag genast en känsla av tacksamhet. Jag känner ett behov av att uttrycka djup uppskattning. Så jag säger tack … för ytterligare en dag och jag är tacksam över att vara här och att vara till nytta för mänskligheten.
PRS: Vad kommer du att tänka på när du kliver upp på scenen i augusti i Bethel, New York, för firandet av 50-årsjubileet av Woodstock?
CS: Tacksamhet för alla och allt som har stöttat oss genom åren för att kliva upp på den scenen och varje scen sedan dess. Genom Guds nåd gör jag fortfarande det jag älskar. Men i mitt hjärta varje kväll, men särskilt denna kväll, värdesätter jag Bill Grahams ande som gav oss möjligheten att uppträda den kvällen i augusti 1969.
^ Foto: Maryanne Bilham
PRS: Hur har ditt spelande eller din koppling till gitarren förändrats sedan ditt legendariska framträdande i Woodstock 1969?
CS: Hur har ditt spel eller din koppling till gitarren förändrats sedan ditt legendariska framträdande i Woodstock 1969?
CS: Vid den monumentala händelsen bad jag för att jag skulle kunna hålla mig i takt och stämma. Tack och lov lyckades jag med min vilja och resten är, som de säger, historia. I dag måste jag, som jag har sagt, ha andlig dragkraft och det betyder i alla aspekter av mitt liv, inklusive mitt spelande. På många sätt är jag fortfarande samma spelare. Jag besöker musiken och själarna hos Jimi, B.B., Buddy, Stevie, Otis Rush, Albert King, Wes Montgomery, Grant Green och Gabor Szabo. John Coltrane, Miles och så många andra varje natt. Jag letar efter dolda pärlor och melodier och jag tar mig in i deras hjärtan och deras noter. Det inspirerar mig att hitta min egen röst och väcka nya idéer.
PRS: Vilket råd skulle du ge unga musiker?
CS: Hitta din egen röst och var sann, ärlig och uppriktig i varje ton. Lär dig att komma in i tonen. När du väl kommer in i tonen kommer du in i människors hjärtan.
I videon nedan framför Santana ”Breaking Down the Door” från sitt nya album Africa Speaks live på Jimmy Kimmel Live.