Buddhistisk litteratur.
Under sin livstid undervisade Buddha inte på vedisk sanskrit, som hade blivit obegriplig för folket, utan på sin egen nordöstra indiska dialekt; han uppmuntrade också sina munkar att sprida sina läror på folkspråket. Efter hans död formulerades och överfördes den buddhistiska kanon genom muntlig tradition, och den skrevs ner i flera versioner på 2:a och 1:a århundradet. B.C. Dess huvuddelar, som kallas pitakas , är Vinaya eller klosterregler, Sutra (Pali Sutta) eller Buddhas tal, och AbhidharmaAbhidharma
, skolor i buddhistisk filosofi. Den tidiga buddhismen analyserade erfarenheten i 5 skandhas eller aggregat, alternativt i 18 dhatus eller element.
….. Klicka på länken för mer information. (Pali Abhidhamma) eller skolastisk metafysik. Dessutom ingår Jataka, berättelser om Buddhas tidigare födslar, varav många är av icke-buddhistiskt ursprung. Den enda fullständiga indiska versionen av kanon som nu finns kvar är den från den theravada-skolan i Sri Lanka, på pali, skriven 29-17 f.Kr. (se PaliPali
, språk som tillhör den indiska gruppen i den indo-iranska underfamiljen av den indoeuropeiska språkfamiljen. Vissa forskare klassificerar det som en Prakrit, eller folklig dialekt av klassisk sanskrit.
….. Klicka på länken för mer information. ). Nordindiska buddhistiska texter skrevs på en typ av sanskrit som påverkats av folkspråken. Mahayana-buddhismen producerade sin egen klass av sutror, och alla buddhistiska skolor genererade en betydande mängd kommentarer och filosofi. Hela den buddhistiska skriften översattes till kinesiska under en period av tusen år, med början på 1000-talet. Detta var ett samarbete mellan utländska och kinesiska munkar. Den senaste utgåvan, Taisho Daizokyo (1922-33), består av 45 volymer på cirka 1 000 sidor med kinesiska tecken vardera. Översättning av buddhistiska texter till tibetanska påbörjades på 700-talet. Den slutgiltiga redigeringen av kanonerna gjordes av den buddhistiska historikern Bu-ston (1290-1364) och består av två delar, Kanjur (översättning av Buddhas ord) och Tanjur (översättning av avhandlingar), som sammanlagt består av cirka 320 volymer i tibetansk skrift. Den tibetanska översättningen är extremt bokstavlig, den följer sanskriten nästan ord för ord och bygger på standardiserade motsvarigheter mellan sanskrit och tibetanska för buddhistiska termer; därför är den särskilt användbar för forskare.
Bibliografi
Se M. Cummings, Lives of the Buddha in the Art and Literature of Asia (1982).