”Ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan ditt samtycke”, sa Eleanor Roosevelt en gång i tiden. Det är ett bra citat, men det kan vara svårt att leva efter. Ibland händer det bara att man känner sig underlägsen, även när man försöker att bekämpa det. Jag har nyligen haft några dagar då jag känt mig liten, och det kan vara svårt att stå rakryggad i dessa stunder.
Vad är att känna sig liten?
Jag är inte säker på att det kan klassificeras som en känsla. Inte riktigt. För mig omfattar ”att känna sig liten” allt från skam till förlägenhet till sårbarhet. Att känna sig liten innebär att känna att man inte räcker till. Det kan vara att känna att man inte är tillräckligt smart, inte tillräckligt självsäker, inte tillräckligt snäll, inte tillräckligt professionell eller inte tillräckligt ”bra”. För mig kommer det från en önskan att vara den bästa jag kan vara. När jag inte lever upp till mina egna förväntningar på mig själv kan jag dra mig tillbaka till gamla vanor av självförakt. I de stunderna känner jag mig som en smula på trottoaren.
Bild gjord med Canva, 2017.
Den här typen av underlägsenhet och låg självkänsla kan kännas riktigt hemskt. Ibland kommer det i form av ett dåligt betyg på en uppgift som du arbetat hårt med, eller när någon skäller ut dig för något du gjort. Det är de där stunderna när du har gjort ditt bästa men det var inte tillräckligt bra, eller när du vet att du har gjort fel och känner dig dum eller skäms. Det kan vara en riktig lågpunkt för din självkänsla; det kan få dig att känna att du inte duger.
Känslan av att vara liten kan komma efter att ha fått en fortkörningsböter, blivit lurad på nätet eller inte fått det där jobbet som du kände dig säker på. Det är den där känslan av ”Åh, jag är en sådan dumskalle”. Men det är du inte. Så hur övertygar du dig själv i det ögonblicket om att du fortfarande är en underbar, smart och bra person?
Kan du ta dig ur det?
Jag har inte alla svar här. Jag är inte Beyoncé. Jag tror att en bra början är att ge dig själv komplimanger. Hur trevligt det än är för någon annan att säga till dig att du är fantastisk är det viktigare att du säger till dig själv att du är fantastisk. Jag försöker prata med mig själv på samma sätt som jag skulle prata med en vän som har samma känslor.
Jag skulle aldrig säga till en vän som känner sig liten: ”Du är den värsta”, men att säga det till mig själv är tydligen tillåtet. Jag skulle säga till en vän att han eller hon är intelligent och stark och räcker till. Så när jag har de där dåliga dagarna stjäl jag några rader från The Help och påminner mig själv om att jag är värd: ”Du är snäll, du är smart, du är viktig.”
Det fungerar inte alltid. Ibland är det bättre att ta en lång promenad, mysa i soffan med en kopp te eller bara gråta lite. Ibland låter jag mig själv vara nere en liten stund, för det är okej att göra då och då också. Ibland måste man fortsätta att röra på sig. Förra veckan var jag mitt uppe i att skriva en uppsats (med förfallodagen bara några timmar bort) när jag fick ett telefonsamtal som berättade att jag inte fick det jobb jag sökte. Jag var helt förstörd. Jag kände mig så värdelös efter det telefonsamtalet att jag inte kunde fortsätta med uppsatsen.
Så jag gjorde lite mac’n’cheese och tittade på Harry Potter, för ibland är egenvård inte bubbelbad och kamomillte. Det är fet mat och magiska världar. Jag mådde fortfarande inte så bra, men jag var tvungen att fortsätta med jobbet. När jag var klar med uppsatsen kände jag mig fulländad. Den botade inte mirakulöst alla mina självtvivelkänslor, men den piggnade upp mig lite grann. Det är svårt att känna sig stor igen, och det tar tid.
Men även om det var yttre krafter som fick mig att känna mig liten var det jag som lät det bli så. Det var jag som drog mig tillbaka in i mig själv och fick mig att känna mig mindre än så, men det var också jag som gradvis drog mig ur den känslan, gav mig själv komplimanger om och om igen och tog hand om mig själv. Jag tror inte att man kan ”knäppa sig ur det” så lätt, men man kan ta hand om sig själv och påminna sig själv om vem man är (och hur fantastisk den personen är).
Ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan ditt samtycke, och när du känner dig liten är det ingen annan än du som kan plocka upp dig själv igen. Det är lättare sagt än gjort. Ta hand om er själva, älska er själva och låt ingen få er att känna er små.
Anmärkning: Om du har svårt att lyfta dig själv uppmuntras du alltid att söka hjälp. Universitetets rådgivningsstöd finns på bottenvåningen i Horace Lamb Building, eller tveka inte att ta kontakt på nätet eller per telefon. Glöm inte att What Messes with Your Head också är en säker plats att prata på (även om vi har lite problem med kommentarer för tillfället), så prata gärna här också.