EXEGESIS:
KONTEXT:
Två ledtrådar tyder på att de fyra sista kapitlen i 2 Samuelsboken (kapitel 21-24) utgör en bilaga som läggs till i efterhand:
– Vår text säger: ”Detta är Davids sista ord” (v. 1). I 1 Kungaboken 2:2-9 får vi dock Davids verkliga sista ord – Davids instruktioner från sin dödsbädd till Salomo, som ska efterträda David som kung. Dessa ord är helt annorlunda än de högtravande orden i vår text från 2 Samuelsboken. I 1 Kungaboken 2 instruerar David Salomo att vara trogen mot Gud. Sedan instruerar han Salomo att vara lojal mot Barzillais söner, som hade stött David när han behövde hjälp. Han instruerar Salomo att behandla Joab och Simei hårt.
– 2 Samuelsboken 21-24 är strukturerad som en chiasmus – en vanlig litterär form i hebreisk litteratur.
Det följande är tekniskt, men värt att läsa. Kom ihåg att chiasmi (plural av chiasmus) förekommer ofta i Gamla testamentet och har ett syfte. De drar läsaren från verkets kanter mot centrum – mot den viktigaste delen.
Chiasmus är en vanlig litterär form i Gamla testamentet. En chiasmus består av en serie parallella fraser i följande format:
A (paralleller A’)
B (paralleller B’)
C (paralleller C’)
C’
C’
B’
A’
I en chiasmus går rörelsen i en riktning tills den når en mittpunkt (C och C’ i exemplet ovan), och vänder sedan. Chiasmen fokuserar vår uppmärksamhet på den centrala frasen eller fraserna (i detta exempel C och C’) – den viktigaste delen.
Tänk på ovanstående struktur som en serie koncentriska ringar:
– Den yttre ringen består av A och A’.
– Den mellersta ringen består av B och B’.
– Den mittersta ringen består av C och C’.
Håll i minnet att C och C’ utgör en ”bulls-eye”-ring som är hjärtat av chiasmusen – den viktigaste delen av det större skriftstycket.
Nedan följer chiasmusen för 2 Samuelsboken 21-24:
A (21:1-14): (21:15-22): Denna del av muslimerna är en del av den andra delen av muslimerna:
C (22:1-51): Den här boken innehåller en beskrivning av fyra jättar som ”föll för Davids hand”: En dikt/bön av David som en tacksägelse. Liknar Psalm 18.
C’ (23:1-7): (23:8-39): En dikt/slutord av David.
B’ (23:8-39): En förteckning över Davids mäktiga män.
A’ (24:1-25): En berättelse om hur David befriar Israel från pest.
Notera parallellerna:
– A och A’ (den yttre ringen) är båda berättelser om David och Israel.
– B och B’ (den mellersta ringen) är båda listor om David och hans soldater.
– C och C’ (den mittersta ringen) är båda dikter som har med David och Jahve att göra.
Bemärk också hur dessa rör sig från ett brett fokus (Israel) till ett mindre brett fokus (Davids soldater) till ett nära fokus (Jahve). Det är som om en fotograf använde ett zoomobjektiv för att gå från en bred vy (fotbollsplanen) till en mindre bred vy (hemmalaget) till en närbild (quarterbacken).
De två dikterna, C (22:1-51) och C’ (23:1-7), utgör den inre ringen – hjärtat av kapitlen 21-24. Vår text för idag är en av dessa-23:1-7 (Davids sista ord) – som föregås av 22:1-51 (en tacksägelsebön).
2 SAMUEL 23:1. NU ÄR DET HÄR DAVIDS SISTA ORD
1Nu är det här Davids sista ord.
David, Isais son, säger,
Den man som upphöjts i höjden säger,
Den som är smord av Jakobs Gud,
Israels ljuvliga psalmist:
”Nu är det här Davids sista ord” (v. 1a). En människas sista ord har en särskild betydelse. En döende person har mindre anledning än de flesta att ljuga, så vi finner en tendens att lita mer på sista ord än på vanliga ord. Vi antar också att de flesta döende människor vill förmedla en viktig sanning eller tillgivenhet i sina sista ord.
Då författaren identifierar dessa som Davids sista ord, berättar han för oss att David anser att de är en högtstående visdom. Han vill att de som följer honom ska dra nytta av hans hårt förvärvade lärdomar – undvika hans misstag och upprepa hans framgångar.
Som nämnts ovan finns Davids verkliga sista ord nedtecknade i 1 Kungaboken 2:2-9. Orden i denna dikt i 2 Samuelsboken är en idealiserad version -Davids visdom i ett nötskal.
”Davids sista ord” (v. 1b). Ett orakel är ett profetiskt budskap som ges av Gud. Denna vers berättar att Gud talar genom David.
”Isais son” (v. 1c). Mycket tidigare, medan Saul var kung, sände Gud Samuel för att smörja David som Sauls efterträdare (1 Samuelsboken 16). Vi minns hur Isai marscherade den ena långa, snygga sonen efter den andra inför Samuel, men Gud förkastade var och en av dem. Efter att Isai hade fört sju söner inför Samuel var Samuel tvungen att fråga om Isai kunde få en son till. Då kom Isai ihåg att han faktiskt hade en son till – David, hans yngsta son, som vaktade får i öknen. Isai hade inte tänkt på David tidigare, eftersom Isai hade så många andra söner som verkade vara bättre kandidater än den unge David. Men Gud valde David, Isais minsta son, till att bli den störste av Israels kungar. Gud väljer ofta de minst sannolika kandidaterna för de största uppgifterna, eftersom det gör det tydligt att de resulterande framgångarna beror på Guds makt – inte på personens styrka eller vishet.
Vad vi kanske är benägna att glömma är att Isai var en lika osannolik kandidat till att bli far till Israels stora kung som David var till att bli den kungen. Isai var bara en vanlig man – vanlig – utan utmärkelse. Gud valde inte Isai för att han var stor, utan för att han inte var stor. När vår text säger att David var ”son till Isai” påminner den oss om att David kom från ett oansenligt släkte. Inte för att Isai och David skulle förbli odugliga! Inte alls! Men Isai och David blev stora för att Gud valde dem – inte för att de var stora i sig.
”den man som upphöjts i höjden säger: Jakobs Guds smorda, Israels ljuvliga psalmist” (v. 1d). Gud upphöjde David, smorde honom och gjorde honom till sin favorit. Som ett resultat av detta åtnjöt David stor framgång som Israels kung. Nu visar David att han inser att hans framgång var Guds gåva. Det var Gud som valde honom. Det var Gud som gav honom segern över Goliat. Det var Gud som gav honom seger över sina fiender. Det var Gud som gav staden Jerusalem i hans händer.
2 SAMUEL 23:2-4. Yahwehs ande talade genom mig
2 ”Yahwehs ande talade genom mig.
Hans ord var på min tunga.
3Israels Gud sade,
Israels klippa talade till mig:
”Den som rättfärdigt regerar över människorna,
som regerar i gudsfruktan,
4ska vara som morgonens ljus, när solen går upp,
en morgon utan moln,
när det späda gräset skjuter upp ur jorden,
genom klart sken efter regn.'”
”Yahwehs Ande talade genom mig. Hans ord var på min tunga.” (v. 2).
Denna vers bekräftar på nytt vad ordet ”orakel” antydde i vers 1. De ord som David talar är inte hans egna, utan det är ord som Gud gav honom.
Herrens ANDE talar genom David. Herrens ande har varit en mäktig kraft från början, när Guds ruah (vind eller ande) ”svävade över vattenytan” (1 Mos 1:2). Herrens ande har gett särskilda människor kraft för särskilda uppgifter (Domare 3:10; 1 Samuelsboken 10:6; 16:13).
Guds ord har varit en skapande kraft från början. Det var genom Guds ord som ljuset uppstod (1 Mos 1:3) – och all annan skapelse, inklusive mänskligheten.
De två delarna av denna vers är ett exempel på parallellism – kännetecknande för hebreiska verser. Vi tänker oss att poesi använder sig av bildspråk, rim och meter. Hebreisk poesi använder bildspråk, men ersätter rim och meter med andra litterära former som parallellism och chiasmi.
”Israels Gud sade: Israels klippa talade till mig” (v. 3a).
Dessa parallella fraser inleder Guds ord (så som de uttalas av David), som följer i verserna 3b-4.
Israels Gud är Israels klippa. Det utlovade landet har mer än sin del av stenar, så sten blev en metafor för styrka och stabilitet. Israels Gud är stark (han kallas ”Israels klippa” i v. 1). Han är Israels klippa och räddning (2 Samuelsboken 22:2, 47; Psalm 18:2; 19:14; 31:2; 62:2; 71:3; 94:22; 95:1; Psalm 144:1; Jesaja 17:10).
”Den som regerar rättfärdigt över människorna, som regerar i Guds fruktan, skall vara som morgonens ljus, när solen går upp, en morgon utan moln, när det mjuka gräset skjuter upp ur jorden, genom klart sken efter regnet.” (v. 3b-4).
Därmed börjar de ord som Herren lade i Davids mun. Den rättfärdige härskaren, som regerar i Guds fruktan, är vacker, som morgonljuset.
Morgonljuset är ljuvligt på flera sätt. För det första bryter det mörkrets grepp och introducerar oss till en ny fräsch dag. För en annan sak är det tidiga morgonljuset fyllt av rödaktiga nyanser som förskönar allt det rör vid. Fotografer vet att de bör fotografera landskap tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen för att dra nytta av dessa rödaktiga nyanser. De vet också hur snabbt dessa nyanser försvinner när solen börjar stiga på himlen. En scen som är härlig med färg i tidigt morgonljus kommer att se urtvättad ut en timme senare.
Den gudomliga härskaren är också ”som morgonens ljus, när solen går upp, en morgon utan moln”. Vi kan tolka detta som att den gudomliga härskaren leder oss in i dagar utan fläckar – dagar som inte är besudlade av gråa moln.
Den gudomliga härskaren är också som solen ”när det späda gräset skjuter upp ur jorden, genom klart sken efter regn”. Tidigt på morgonen, när den ljusa solen slår regn eller dagg på växternas blad, får dessa vattendroppar en juvelliknande karaktär-glittrande-dekorerar fälten som om de vore en juvelerares skyltfönster.
2 SAMUEL 23:5. Däremot har han med mig slutit ett evigt förbund
5Men visst är det inte så med mitt hus hos Gud,
men han har slutit ett evigt förbund med mig,
som är ordnat i allt och säkert,
för det är all min frälsning och all min längtan,
men han får det inte att växa.
Verserna 3b-4 är Guds ord, och verserna 6-7 är Guds ord. I vers 5 infogar David sina egna anmärkningar. I verserna 3b-4 stavade David ut hur en gudfruktig härskare är vacker. Nu gör han anspråk på denna skönhet som sin egen.
Gud har slutit ett evigt förbund med David. Ett förbund är ett avtal mellan två parter som specificerar båda parters skyldigheter och fördelar. Detta är inte det första omnämnandet av ett evigt förbund i de hebreiska skrifterna (1 Mosebok 9:19; 17:7, 13, 19), men det är det första omnämnandet av ett evigt förbund mellan Gud och David (se dock 2 Samuelsboken 7:12-17, där ordet förbund inte används, men där Gud lovar att upprätta Davids tron för evigt. Se även 2 Krönikeboken 13:5; 21:7; Psaltaren 89; 132:11-12; Jesaja 55:3).
På grund av detta eviga förbund med Gud har Gud lyckats väl med Davids rike.
Detta är dock en idealiserad version av Davids styre. Det är en bra beskrivning av Davids styre före hans äktenskapsbrott med Batseba. Även om Gud fortsatte sin relation med David efter den synden skulle varken David eller hans rike någonsin bli riktigt likadana. Davids synd introducerade honom för törnena i verserna 6-7.
Och om David misslyckades med att fullt ut inse statusen som gudfruktig härskare, pekar verserna 3b-4 på den från Davids hus och släkt som verkligen förkroppsligar dessa underbara kvaliteter. Jesus är ”världens ljus” (Johannes 8:12). ”Hans ansikte lyste som solen” (Matteus 17:2). ”Staden behöver varken sol eller måne för att lysa, ty Guds egen härlighet har upplyst den, och dess lampa är Lammet” (Uppenbarelseboken 21:23).
2 SAMUEL 23:6-7. MEN DE OGUDLIGA ÄR LIKA TÖRNEN
6Men alla de ogudaktiga (hebreiska: beliy-ya-al-våldiga människor) är alla som törnen som kastas bort;
för de kan inte plockas upp med handen;
7Men den som rör vid dem måste vara beväpnad med järn och spjutstång.
De skall helt och hållet brännas upp med eld på sin plats.”
”Men alla de ogudaktiga (beliy-ya-al) är alla som törnen som kastas bort.” (v. 6a).
Verserna 6-7 återupptar Guds ord så som de talats genom David. Dessa verser visar den andra sidan av bilden. Om en gudfruktig härskare är som morgonljuset och en vacker soluppgång och den juvelliknande daggen på gräset, så är de gudlösa (beliy-ya-al) som törnen.
Ordet beliy-ya-al används ofta i 1-2 Samuelsboken för att tala om människor som är värdelösa eller syndiga eller illgärningsmän (1 Samuelsboken 2:12; 10:27; 25:17, 25; 30:22; 2 Samuelsboken 16:7; 20:1). Dessa beliy-ya-al människor är som törnen – värdelösa – värre än värdelösa. Törnen är inte bara värdelösa i sig själva, utan de gör också det land som de ockuperar värdelöst.
”för de kan inte plockas upp med handen; men den som rör vid dem måste vara beväpnad med järn och spjutstång.” (v. 6b-7a).
David säger att man inte kan plocka upp törnen med händerna. Tornen tillfogar smärtsamma skador. För att hantera törnen behöver vi en järnstång eller spjutskaftet på ett spjut eller en högaffel. Detta liknar vårt uttryck: ”Jag skulle inte röra det där med en tre meter lång stång.”
Vi har sett sanningen i dessa ord i vår egen erfarenhet. Den person som kommer för nära en beliy-ya-al person slutar med att bli skadad. Som vi säger: ”Man kan inte springa med hundar utan att få loppor!”. Den person som umgås med en beliy-ya-al gör det på egen risk.
”De skall helt och hållet brännas upp med eld på sin plats” (v. 7b).
Vi påminns om Johannes Döparen, som säger: ”… vars fläkt är i hans hand, och han skall rengöra sitt tröskverk grundligt och samla in vetet i sin ladugård; men agnarna skall han bränna upp med osläckbar eld” (Lukas 3:17) – och Jesu ord om att samla in ogräs och bränna upp det (Matteus 13:30, 40; se även Malaki 4:1-3; Matteus 5:22; 7:19; 18:8-9; 25:41).
CITATEN ÄR FRÅN World English Bible (WEB), en modern engelsk översättning av den heliga Bibeln som är tillgänglig för allmänheten (ingen upphovsrätt). World English Bible bygger på American Standard Version (ASV) av Bibeln, Biblia Hebraica Stutgartensa Old Testament och Greek Majority Text New Testament. ASV, som också är offentlig på grund av att upphovsrätten har löpt ut, var en mycket bra översättning, men innehöll många ålderdomliga ord (hast, shineth etc.), som WEB har uppdaterat.
BIBLIOGRAFI:
Anderson, A.A., Word Biblical Commentary: 2 Samuel, Vol. 11 (Dallas, Word Books, 1989)
Baldwin, Joyce G., Tyndale Old Testament Commentaries: 1 & 2 Samuel, Vol 8 (Downers Grove, Illinois: Inter-Varsity Press, 1988)
Bergin, Robert D., The New American Commentary: 1, 2 Samuel, Vol. 7 (Broadman & Holman Publishers, 1996)
Birch, Bruce C., The New Interpreter’s Bible: Numbers- Samuel, Vol. II (Nashville: Abingdon Press, 1998)
Brueggemann, Walter, Interpretation Commentary: I and II Samuel (Louisville: John Knox Press, 1973)
Cartledge, Tony W., Smyth & Helwys Bible Commentary: 1 & 2 Samuel (Macon, Georgia: Smyth & Helwys, 2001)
Craddock, Fred B.; Hayes, John H.; Holladay, Carl R.; Tucker, Gene M., Preaching Through the Christian Year, B (Valley Forge: Trinity Press International, 1993)
Evans, Mary J., New International Biblical Commentary: 1 and 2 Samuel (Peabody, Massachusetts: Hendrickson Publishers, Inc., 2000)
Gehrke, Ralph David, Concordia Commentary: Louis: Concordia Publishing House, 1968)
Newsome, James D., Brueggemann, Walter; Cousar, Charles B.; Gaventa, Beverly R.; och Newsome, James D., Texts for Preaching: A Lectionary Commentary Based on the NRSV-Year B (Louisville: Westminster John Knox Press, 1993)
Peterson, Eugene H., Westminster Bible Companion: First and Second Samuel (Louisville: Westminster John Knox Press, 1999)