År 1779 dog Persiens härskare och grundare av Zand-dynastin, Karim Khan Zand, av naturliga orsaker utan att utse en efterträdare. Karim Khan hade styrt Persien under de föregående 30 åren och hans underlåtenhet att utse en arvinge skapade ett farligt maktvakuum i landet. Ett antal rivaler inom hans egen familj uppstod snabbt. De mest framträdande utmanarna var till en början Karim Khans halvbror Zaki Khan Zand (Zackey Caun) och hans bror Sadiq Khan Zand (Sadoo Caun eller Sadoo Khan).
En lackbindning från början av 1800-talet som föreställer Sadiq Khan omgiven av sin familj och hovmän. Jafar Khan är den andra från vänster (se några porträtt av Zands härskare i Iran). Add.24904
Zaki Khan och Sadiq Khan
Zaki Khan var en mäktig och hänsynslös krigare som – som general i Karim Khans tjänst – brutalt hade undertryckt Qajar-stamområden i norra Persien 1763-64. Han hade till och med försökt bilda ett personligt fideikommiss i centrala och södra Iran. Även om han var ledare för en fraktion som hävdade att den stödde uppstigningen av en av Karim Khans småbarnssöner, Muhammad Ali Khan Zand (som var gift med Zaki Khans dotter), var det uppenbart att han hyste egna maktambitioner.
Sadiq Khan var en annan framstående medlem av Zands härskande elit och hade lett det persiska angreppet på det ottomansk-kontrollerade Basra 1775-6. Han ingick i en fraktion som stod i opposition till Zaki Khan och stödde en annan av Karim Khans småbarnssöner, Abul Fath Khan Zand, för att efterträda sin far.
Båda dessa rivaler hade militär erfarenhet, beväpnade anhängare och en önskan att ersätta Karim Khan som härskare över Persien. Allvarliga spänningar utvecklades snabbt mellan dem och utsikterna till en större konfrontation mellan deras styrkor var överhängande.
Britterna får höra talas om Zaki Khans död
Som John Beaumont, East India Companys (EIC) politiska resident i Bushire, konstaterade i ett brev daterat den 11 maj 1779, skulle spänningarna inte upphöra ”annat än med döden av en av dem”.
Den sista delen av Beaumonts brev till sina EIC-kollegor i Basra. IOR/R/15/1/3, s. 24
Beaumonts iakttagelse visade sig vara förutseende då han inte långt därefter fick besked från Shiraz (i brevet kallat Schyras) om att Zaki Khan hade dödats av sina egna män.
I ett brev daterat den 23 juni 1779 beskrev han händelsen i detalj till William Hornby, guvernör för EIC:s råd i Bombay. Beaumont förklarar att det har ”behagat den allsmäktige att rädda Persien och befria världen från ett sådant grymt monster”. I brevet beskrivs i grymma detaljer hur, efter att Zaki Khan hade beordrat en massaker på bybor när han var på väg med sin armé, hans generaler var så upprörda över hans handlingar (och oroliga för sina egna liv) att de konspirerade för att döda honom.
Beaumonts redogörelse förklarar dödsfallet:
fortsatte till Zackey Cauns tält som höll på att be, han frågade dem vad de ville, de svarade djärvt att de kom för att ta hans liv, varpå han ryckte upp en blunderbuss som han alltid hade vid sin sida, laddad med fem eller sex kulor, men innan han kunde använda den högg Jaffer Caun av hans högra arm. Nasirulla Mirza observerade att detta inte var det rätta sättet att använda ett svärd, drog sitt svärd och skar honom rakt i mitten. Hans huvud skar sedan av och skickades omedelbart till Sadiq Khan innan hans kropp brändes.
Slutningsvis i sitt brev konstaterade Beaumont att
…så snart Sadoo Cahn återvänder till Schyras har perserna ingen tvekan om att freden kommer att återställas överallt och att affärerna återigen kommer att skötas lugnt och stilla i sin vanliga kanal.
John Beaumonts brev beskriver mordet på Zaki Khan. IOR/R/15/1/3, s. 26
Beaumont hoppas på förnyad stabilitet
Fem månader efter Zaki Khans död tycktes Sadiq Khan vara i överläge och i ett brev av den 20 november 1779 kunde Beaumont rapportera att ”Sadoo Khan upprätthåller sin makt i Schyras och tycks för närvarande vara fast etablerad vid makten”.
Han var angelägen om att den politiska stabiliteten skulle återställas i landet så att EIC kunde återuppta sin verksamhet inom silkes- och yllehandeln. Tyvärr skulle Beaumont bli besviken och trots hans optimistiska tolkning av händelserna visade sig Zaki Khans brutala mord vara det första av många andra.
Istället för att markera början på en ny period av lugn under Sadiq Khans styre markerade det i stället början på en lång och brutal inbördes strid som Zanddynastin aldrig återhämtade sig från. Trots sin dominerande ställning 1779 fick Beaumont två år senare veta att Sadiq Khan hade besegrats av en annan rival om makten, Ali Murad Khan (här kallad Ally Morad Khan), och blivit blind och att han ”i ett anfall av förtvivlan över att ha förlorat synen” hade förgiftat sig själv med opium och därefter dött.
John Beaumont rapporterar om Sadiq Khans bländning och efterföljande självmord. IOR/R/15/1/3, s. 88
Fortsatta dödsfall och Qajarernas uppkomst
Ali Murad Khan regerade från 1781 till 1785 då han i sin tur besegrades och dödades av Sadiq Khans son, Jafar Khan. Under hela 1780-talet och början av 1790-talet växte Qajar-stammen i norra Persien i makt och började hota Zand-dynastins styre, ett styre som hade kommit att kännetecknas av svaghet och destruktiva interna konflikter.
Häromkring 1794 var Qajarerna dominerande och Lutf Ali Khan, son till Jafar Khan och Persiens siste Zand-härskare, besegrades och dödades av Muhammad Khan Qajar, hövdingen för Qajar-stammen. Denna händelse markerade början på Qajardynastins styre över Persien, en period av dominans som skulle pågå fram till 1925.
Invändig fram- och baksida av en lackbindning från början av 1800-talet som visar Lutf Ali Khan Zand (längst till vänster) med sin minister Mirza Husayn och Agha Muhammad Khan Qajar (längst till höger) med Haji Ibrahim, guvernören i Shiraz som vände sig mot Lutf Ali Khan och i slutändan ledde till hans fall. Add.24903