28 april 2010
Plutarkos om Sparta:
Sparta inrättade ett strikt militaristiskt styrelseskick där varje medborgare var statens tjänare.
Detta utdrag beskriver det spartanska systemet som inrättades av lagstiftaren Lycurgus efter 650 f.Kr. Beskrivningen kommer från Plutarkos (ca 54-125 f.Kr.) skrifter i en biografi om Lycurgus.
Sparterna, kända som lacedemonierna kontrollerade Peloponessos. De tillskrivs Lycurgus som far omkring 800 f.Kr. och var kända för sitt militaristiska samhälle. Tidigare uppteckningar avslöjar att de inte alltid hade levt i ett sådant samhälle men att de hade producerat konst, poesi och musik och verkade följa samma riktning som resten av den grekiska civilisationen. (Upshur, 2005, s. 111) Om denna tidigare utvecklingsriktning hade fortsatt skulle de möjligen ha bidragit till några av de berömda namn som har förts vidare genom historien.
I Sparta hade livet ett syfte, att försvara staten. Ideologin i Sparta var inriktad på staten. Deras liv var utformade för att tjäna staten från födseln till sextio års ålder. Spartanerna levde och dog för staten. Kombinationen av denna ideologi, utbildningen av spartanska medborgare och det disciplinerade underhållet av en stående armé gav spartanerna den stabilitet som hade hotats så dramatiskt i den messeneiska revolten.
Enligt vittnesmålen i Plutarkos biografi om Lycurgus skulle man kunna hävda att en ordentlig utbildning av de unga är av största vikt. Lycurgus ansåg att om varje medborgare från födseln tränades i att kämpa och uthärda som soldat skulle Sparta ha en armé som ingen annan makt skulle kunna erövra. (MacGregor, 2006, s. 119) Han började och slutade inte bara med att helt enkelt beskriva utbildningen av barnet utan han började från början, med de äktenskap som gav upphov till de barn som skulle utbildas, vilket i praktiken skapade en livslång inlärningsslinga och hela det värdesystem som livet bygger på. Dessa värderingar fördes i sin tur vidare från en generation till nästa som en del av denna ”slinga”.
Flickor var tvungna att springa och motionera så att deras barn skulle växa upp i starka och friska mödrar. För att göra dem modiga beordrade Lycurgus att flickorna ibland måste dansa och sjunga nakna inför alla unga män. (Grote, 1846, s.509) I sina sånger berömde flickorna de män som var modiga och starka, och de gjorde narr av dem som var svaga och fega, vilket förstärkte männens längtan efter ära och rädsla för skam. På så sätt fick kvinnorna i Sparta ”en smak av högre känslor, eftersom de på så sätt släpptes in på fältet för ädla handlingar och ära.” (Sterns, 2009)
Äktenskap ägde oftast rum i hemlighet. Bruden och hennes familj höll en privat, enkel ceremoni, varefter brudens hår klipptes av och hon kläddes i manliga kläder. Efter middagen kom brudgummen smygande och låg med bruden, innan han skyndade sig tillbaka till ”kasernerna” för att sova med sina kamrater, rädd för att någon skulle upptäcka det. Fram till trettio års ålder intrigerade maken och hustrun för att hitta sätt att träffas. När mannen fyllde trettio år fick paret tillåtelse att upprätta ett hushåll och leva öppet tillsammans.
Jäkt var förbjuden. Det sägs att om flera män fantiserade om samma kvinna var det en anledning till att intima vänskapsrelationer inleddes. (Stevenson, 1994) Med vissa begränsningar gjorde Lycurgus det hedervärt för en man att låna ut sin hustru till en annan man för att få god säd från honom. Han ville att barnen i Sparta skulle födas av de bästa männen, så att deras goda egenskaper skulle föras vidare. Enligt Lycurgus’ åsikt var barnen inte föräldrarnas egendom utan samhällets medlemmar.
…andra nationers lagar föreföll honom mycket absurda och inkonsekventa, där människor var så måna om sina hundar och hästar att de ansträngde sig och betalade pengar för att skaffa sig bra avel, men ändå höll sina fruar instängda, för att bli mödrar endast av dem själva. (Stevenson, 1994)
Det verkade uppenbart för honom, att det var möjligt att dåliga egenskaper skulle föras vidare från far till barn och att goda mäns barn skulle vara en välsignelse snarare än en förbannelse för dem som gav dem ett hem.
När ett barn föddes togs det med till ett råd av äldste för undersökning. Om barnet var starkt och friskt gavs det tillbaka till sina föräldrar, om det på något sätt var defekt lämnades det ensamt på en bergstopp för att dö av hunger och kyla. Enligt spartanska normer borde ett sådant barn inte tillåtas leva. Nyfödda barn tvättades med vin för att de skulle bli starka. De växte upp fria och aktiva. De var inte rädda för mörkret eller selektiva när det gällde kosten.
Från sju års ålder lämnade de spartanska pojkarna hemmet för att leva under militär disciplin och för att leva hela sitt liv i offentligheten. (Grote, 1846, s.505) De som visade mest skicklighet och mod utsågs till ledare, med befogenhet att ge order till de andra pojkarna och makt att straffa olydnad.
Denna strikta disciplin fortsatte in i vuxen ålder där ingen människa fick leva efter eget val. ”Staden var ett slags läger, där varje man hade sin del av proviant och affärer utplacerade, och såg efter sig själv, inte så mycket född för att tjäna sina egna syften som för att tjäna sitt lands intressen”. (Sterns, 2009)
Och även om man lärde sig bokstäver var det för att använda dem snarare än för att pryda dem, det huvudsakliga ämnet som studerades var befäl och lydnad. (Worcester, 1851, s.21) Spartanska pojkar lärde sig tillräckligt mycket läsning och skrivning för att kunna läsa och skriva, men att lära sig att uthärda smärta och besegra sin motståndare i strid ansågs viktigare. De gamla männen höll ett vaksamt öga på dem och testade dem ofta för att ta reda på vem som kunde visa sig vara en bra man i en riktig strid. Inte förrän vid sextio års ålder fick spartanska män bo och inta måltider i sitt eget hem. På detta sätt gavs nästan hela en spartansk mans liv åt staten.
En spartansk mans liv var ett liv i disciplin, självförnekelse och enkelhet. Spartanerna såg sig själva som de sanna arvtagarna till den grekiska traditionen. De omgav sig inte med lyx, dyr mat eller möjligheter till fritid. Detta utdrag visar kanske en av de viktigaste nycklarna för att förstå spartanerna.
Duiker, William J. & Jackson J. Spielvogel 2007, World History, 5th edn, Thomson Wadsworth, Belmont, CA, USA
Grote, G. Esq…, 1846, A history of Greece, Volume 2, Richard and John E. Taylor, London, UK
MacGregor, M, 2006, The Story of Greece, Yesterday’s Classics, Chapel Hill, NC, USA
Stevenson, D.S, (red.) 1994, Lycurgus by Plutarch 75 A.C.E., Översättning av Dryden, J, Accesses 18 Apr 2010 21:12, http://classics.mit.edu/
Taylor, J, 1998, Ancient Greek Civilizations, Minnesota State University Accessed 18 Apr 2010 21:27, http://www.mnsu.edu/
Thucydides, ’History of the Peloponnesian War’, in Peter N. Stearns, Stephen S. Gosch, and Erwin P. Grieshaber, eds, Documents in World History: The Great Traditions, From Ancient Times to 1500, New York, Pearson Longman, 2009, s. 78
Upshur, JHL, Terry, J, Goff, R & Cassar, G 2005, World History, 4th edn, Thompson Learning/Wadsworth, Belmont, CA, USA
Worcester, J.E, 1851, Elements of history, ancient and modern, New edn, William J Reynolds and Co, Boston, USA