Share
Flygplan finns det många av, men bara ett har äran att anses vara världens största flygplan. Vi talar naturligtvis om Antonov An-225 Mriya, ett flygplan som tillverkades av Antonov i Sovjetunionen 1988. Och vi talar bokstavligen om ett flygplan, eftersom det bara finns en Antonov An-225 i hela världen, nämligen den som drivs av Antonov Airlines.
Nyligen har Antonov An-225 varit föremål för debatt efter den första flygningen med Stratolaunch, ett flygplan som visserligen är världens största, men bara när det gäller vingspannet (från ena änden av en vinge till den andra). Skrovet är mindre, och till råga på allt är de två flygplanen inte jämförbara, eftersom Stratolaunch är ett flygplan för uppskjutning av satelliter som inte kan användas till något annat, medan Antonov An-225 är ett kommersiellt transportflygplan som fortfarande är i drift och som teoretiskt sett skulle kunna fortsätta att vara i drift fram till 2033.
En enorm best med vingar
Antonov An-225 har en intressant historia. Den började utvecklas på 1980-talet i det sovjetiska Ukraina, men det var inte förrän 1988 som den stod klar. Dess syfte var att transportera Buran, som, som de som är intresserade av specialuppdrag vet, var den OKB-5-byggda rymdfärja med vilken Sovjetunionen nådde ut i rymden på ett obemannat uppdrag, och Energija-raketerna. An-225 är en vidareutveckling av An-124 Ruslan, som för övrigt också fortfarande är i drift.
ANTONOV AN-225
LÄNGDIGHET
84 meter
Bredd
88,4 meter
HÖjd
18,1 meter
Vakuumvikt
285 ton
Maximala frigöringsvikten
640 ton
Kapacitet för bränsletankar
Kapacitet för bränsletankar
300 ton
Maximala hastighet
850 km/h
Maximala hastighet
850 km/h
RÄTTNINGSSÄTT
800 km/h
RÄCKvidd
15.400 km på maximalt bränsle
4 000 km på 200 ton last
Nikolay Kalashnikov (inte att förväxla med Mikhail Kalashnikov, skaparen av AK-47), var den ansvarige ingenjören för An-225-projektet och förklarade för BBC att även om det var ett mycket dyrt projekt (det är inte känt hur mycket), var tanken att spara kostnader. Sovjetunionen behövde transportera Buran från Moskva till södra Kazakstan, men att bygga en väg över två floder och genom Uralbergen verkade inte möjligt. Lösningen? Ett enormt flygplan, mer massivt än An-124, som inte lyckades.
Vingarna sträcktes ut och två Ivchenko – Progress D-18T-motorer lades till, en på varje sida, vilket innebar att det fanns tre turbofläktmotorer på varje vinge. För att göra flygplanet större krävdes tydligen ett större landningsställ, så ett landningsställ med 32 hjul med inte mindre än 32 hjul infördes. Det har en längre kabin (43,3 meter jämfört med 36,5 meter för An-124) och en större nyttolast (250 ton jämfört med 150 ton för sitt ”mindre” syskon).
Kalasjnikov förklarar att ”det var möjligt att lasta allt, rymdfarkosten och alla dess delar ovanpå flygplanet” och att ”omkring 90 procent av energin från bärraketerna går åt till att nå de första 10 kilometerna. Vi kan sätta ett flygplan på baksidan av An-225, flyga till denna höjd och skjuta upp det därifrån. Ur detta kostnadsperspektiv skulle de ekonomiska fördelarna vara enorma.”
Det flög för första gången den 21 december 1988 och presenterades på flygmässan i Paris i juni 1989, men det dröjde ända till den 3 januari 2002 innan det genomförde sin första kommersiella flygning: Stuttgart – Oman med en last på 187,5 ton. Det är inte mycket jämfört med den maximala startvikt (MTOW) vid vilken det kan lyfta: 640 ton. Denna siffra erhålls genom att lägga till flygplanets tomvikt, vikten av all nyttolast och 100 % av bränslet.
Invändigt har Antonov ett OTG-120M-rampsystem tillverkat av Antovon Airlines som används för transport av tunga delar och gör det möjligt att lasta och lossa pizzor på upp till 200 ton. Den har också ett OPKG-50 rampsystem för stora (4,27 meter) och tunga laster (upp till 50 ton) och en OZDKG-ramp för lastning av långa fordon på upp till 120 ton, t.ex. en buss. Dessutom har den lastkranar som kan bära upp till 30 000 kilo och ett lastningssystem med vinsch för transport av helikoptrar eller andra flygplan.
Hur blir det om företaget vill transportera bilar? Inga problem. Ett eget Antonov Airlines dubbeldäckare Rack-system kan konfigureras i Antovos inre, vilket gör att upp till 50 bilar kan lastas på två nivåer. På flygbolagets webbplats står det att ”med förbehåll för fordonets storlek och vikt kan bilar köras ombord”. Det handlar inte om att ett rallytävling kan iscensättas, utan om att föraren kan köra in dem i position.
Antonov An-225, nu
Det är dock inte ett flygplan som flyger ofta, främst på grund av att varje timme i tjänst kostar 30 000 dollar. Det förvaras på flygplatsen Gostomel, en före detta flygbas i Sovjetunionen, och kommer bara ut när det behövs. Det har deltagit i uppdrag att transportera militära förnödenheter och i humanitära uppdrag som jordbävningen i Haiti 2010 och tsunamin i Japan 2011. Om du vill hålla koll på dess rörelser kan du söka på himlen efter registreringen UR-82060 eller, enklare, följa det på Flight Radar.
De senaste nyheterna om Antonov An-225 handlar inte om Ryssland, utan om Kina. Varför? Kinas Airspace Industry Corporation vill få tag på upp till 1 000 Antonov An-225 för att skjuta upp konstgjorda satelliter. Vi sa från början att det bara fanns ett Antonov An-225-flygplan, men i verkligheten finns det ett och ett halvt, eftersom hälften av flygplanen är lagrade och ofärdiga. För att färdigställa den beräknas det krävas tre års arbete och 700 miljoner dollar.
Bilder | Antonov Airlines