Artikelkategori: Det var den näst sista jaktveckan i Ontario, oktober 2007, och jag var en vecka från att lämna militären. Jag och en vän, Darren Trist, planerade att ge oss ut på rådjursjakt på öppningsdagen (28 oktober 2007). Han hade spanat efter hjortar vid våra vänners föräldrars, Ron Bartletts gård på väg 601. Han sa att det hade varit mycket hjortar på gården på sistone och att det fanns några hyggliga bockar. Han sa att det fanns en snygg 8-punktsbock, med bra storlek och som kanske till och med kunde ha varit en 10-punktsbock. Bartletts sa också att de hade sett några bra bockar av god storlek. För ungefär ett år sedan hade de också en stor bock med en enorm ryggrad, men de visste inte hur många poäng den hade. Ontario är definitivt platsen att jaga.
Det var min sista dag i militären och när jag var klar med jobbet skulle jag ta mig tillbaka till Dryden. Jag körde i ungefär 12 timmar och stannade för natten. Jag gick upp tidigt nästa dag och var strax utanför Kenora (Clearwater Bay) och det var då jag såg ett rådjur på motorvägen. Jag bromsade och saktade ner till ca 10 km/tim och rådjuret fortsatte att springa på mig. Det träffade den främre förarsidan och tog bort ytterspegeln och en liten fläck. Jag stannade och såg att hjorten var ganska skadad, men den sprang in i busken. Så jag fick min första hjort faktiskt före öppningssäsongen, men jag fick inte behålla den.
Så jag kom tillbaka till Dryden från Edmonton troligen två dagar före öppningssäsongen för skjutvapen. Jag och Darren Trist åkte ut för att spana efter rådjur igen vid Bartletts gård. Ben och Brad Bartlett byggde en hjortronställning på marken året innan och det är där vi stannar några timmar. Under de timmarna som vi satt där såg vi några hjortar (honhjortar) men inga bockar. Men vi tänkte att det är ingen fara, vi kommer att se en när öppningsdagen börjar eller senare.
Öppningsdagen var om två dagar, det trodde vi i alla fall när min yngre bror Patrick Doherty berättade för oss att den var i morgon (lördag den 28 oktober) och inte på söndag. Tack gode Gud för att han berättade det, annars skulle jag inte ha berättat den här historien. Senare på kvällen gjorde vi allting klart för morgondagens jakt och planerade att gå upp tidigt före soluppgången.
På öppningsmorgonen gick vi upp runt sex på morgonen och hoppade in i bilen och började köra ut till Bartletts gård. Innan vi kom dit sa Darren till mig att eftersom det var min första hjortjakt skulle han låta mig skjuta på den första bocken. Jag är säker på att Darren fortfarande ångrar att han sa det till mig än i dag.
Vi kom ner till ståndplatsen innan solen gick upp och gjorde oss redo och satte oss i ordning för att jaga en vithaj. Det tog inte lång tid innan vi såg den första hjortron. Den gick ut framför oss och åt gräset på fältet som låg framför ståndplatsen. Det tog inte mycket längre tid innan nästa hjort kom ut efter den första. Sedan kom den tredje ut bakom oss. Den måste ha befunnit sig mellan 5 och 7 meter från oss när vi satt på läktaren. Vi tröttnade på att inte röra oss eller andas högt eller något annat eftersom vi inte ville skrämma iväg hindret eftersom vem vet om en bock följer efter det. Men den gick ut och inget följde efter. Och det fortsatte så där till ungefär vid middagstid. Vid middagstid tror jag att vi såg omkring 13-14 hjortar och inga bockar. Vi bestämde oss för att åka hem för att äta lunch, men vi stannade till i Bartletts hus innan vi åkte. Vi pratade med Ron och Lana Bartlett och trodde inte att vi skulle komma tillbaka för kvällsjakt. Men de sa att de skulle laga middag åt oss (hamburgare och öl!) så vi bestämde oss för att komma tillbaka.
Vi kom tillbaka till gården ungefär klockan 16:50. Vi kom ner till stånd runt klockan 16.55. Första whitetailhjort ute på fältet var klockan 17.00 och den första bocken var klockan 17.05. Jag viskade till Darren att jag kunde se en rådjursben komma ut ur busken rakt framför oss. Den här hjorten var annorlunda. Den tog god tid på sig med allting. Den tog tre eller fyra steg och stannade sedan. Den luktade på luften och man kunde se hur dess öron rörde sig som en galning för att höra eventuell fara. Sedan upprepade den detta om och om igen i ungefär en halvtimme. Under hela tiden kunde vi inte avgöra om det var en bock eller inte på grund av buskarna som den befann sig i. Men sedan kom den in i gläntan. Det var då som min hjärtfrekvens och min andning gick i taket. Jag minns att Darren viskade ”den är jävligt stor”. Jag var inte säker på hur många spetsar den hade men det var många.
Den gick sedan sakta över till hjorten som var på fältet och vid den tidpunkten höll jag på att göra mitt gevär redo. Jag minns att jag försökte hålla det i luften men jag skakade för mycket så jag var tvungen att använda stativet för att stabilisera mig. Jag tittade genom siktet på mitt gevär när Darren sa åt mig att ta god tid på mig och vänta på att den skulle vända sig åt sidan. Det var ungefär när han sa ”ta din tid” som jag sköt. Och jag träffade den rakt i lungorna. Bocken sprang ungefär 10 meter och föll. Darren sköt också direkt efter mig men träffade inte. Han kommer att gilla att jag säger det, haha. Vi kom ut ur ställningen några minuter senare och min andning/hjärtfrekvens var fortfarande galen. Vi kom fram till hjorten och sedan såg vi racket på nära håll.
I slutändan hade hjorten 16 poäng och poängsatte på 184 1/2. Inte så illa för min första hjort. Jag fick höra att de bara blir större, haha. Men jag tror att jag hade mycket tur på min sida de här dagarna, om det var för min bror som sa att lördagen var öppningsdag skulle jag inte ha fått den, om det inte var för Darren som sa att jag fick första skottet skulle jag inte ha fått den, om det inte var för Bartletts som fick oss att komma tillbaka för att äta kvällsmat skulle jag kanske inte ha fått den. Så tur var inblandat!
Förhoppningsvis är det tillräckligt med detaljer för er. Om du har några frågor om berättelsen eller vill göra ändringar, gör det eller mejla mig här. Jag har precis börjat skriva så jag blev klar med den snabbare än vad jag trodde att jag skulle ha gjort.