Sean M. Redmond, Ph.D., och Amy Wilder, M.S.
University of Utah
Varför behöver vi jämföra barns utveckling?
Vi ägnar mycket uppmärksamhet åt hur barn växer, vilket har lett till att forskare, pedagoger och kliniker har kommit på många sätt att mäta och spåra utvecklingsframsteg. Ibland blir en förälder, vårdgivare, pedagog eller någon annan orolig för ett barns utveckling. Oron kan gälla den fysiska tillväxten, grovmotoriska färdigheter som att springa och hoppa, finmotoriska färdigheter som att använda en penna eller tal- och språkkunskaper. Det kan vara svårt att avgöra om ett barns utveckling ger anledning till oro eftersom barns färdigheter utvecklas naturligt under flera år och i olika takt. I många fall innebär en bedömning att man jämför ett barns utvecklingsnivå inom ett område med många, många barn i samma ålder. Ta till exempel en ögonblicksbild av en förskoleklass: I en grupp med femåringar är det lätt att se skillnader mellan barnen när det gäller längd, vikt och antal tänder. Barnläkare använder tillväxtdiagram för att hjälpa föräldrarna att förstå deras barns tillväxt. Barnläkare frågar: ”Jämfört med andra barn i samma ålder, hur mår de?”. För låga eller för höga värden kan ge anledning till oro. Dessa värden brukar kallas percentilrankor eller standardpoäng.
Vad är percentilrankor?
Percentilrankor är ett sätt att jämföra ett enskilt barn med andra barn i samma ålder. Om t.ex. en femårig pojkes vikt ligger i den femte percentilen innebär det att 5 % av pojkarna i samma ålder väger mindre än han och 95 % av pojkarna väger mer. Omkring den 50:e percentilen ligger den största delen av barnen i ett klassrum när det gäller vikt. De övre och nedre gränserna för ”genomsnittsintervallet” är dock breda. Allt från den 16:e till den 84:e percentilen ingår i det ”genomsnittliga intervallet”, där de flesta barn i klassrummet skulle befinna sig. Ur detta perspektiv skulle en placering i den 5:e percentilen för vikt vara betydligt lägre än ”genomsnittsintervallet” och skulle kunna vara ett tecken på att något är fel.
Vad är standardpoäng?
Standardpoäng är ett annat sätt att se på ett barns prestationer i förhållande till andra barn i samma ålder. De fungerar på samma sätt som percentilrankningar men använder en annan skala (se figur 1). Ungefär på samma sätt som kilogram och pund båda mäter vikt men använder olika skalor. För standardpoäng sätts det genomsnittliga resultatet för en viss ålder vanligen till 100 (detta skulle motsvara den 50:e percentilen). Detta innebär att om den genomsnittliga poängen på ett visst språktest för 5-åringar var 12 korrekta, och en 5-åring gör testet och får en råpoäng på 12, så omvandlas detta till en standardpoäng på 100. En vanlig konvention är att använda 15 standardpoäng för att dela upp populationen i olika grupper som markerar låga medelpoäng, måttligt låga poäng och extremt låga poäng (standardpoäng: 85, 70 respektive 55). Dessa steg motsvarar standardavvikelserna från genomsnittspoängen enligt klockkurvan.
Figur 1. Jämförelse av standardpoäng, standardavvikelser och percentiler på en klockformad kurva. Många resultat från utvecklingsmätningar kan passa in i den här typen av mönster, där majoriteten av personerna hamnar i mitten och färre personer befinner sig i den höga eller låga änden, vilket ger det här klockformade utseendet. Standardavvikelse, standardpoäng och percentilrang kan alla användas för att beskriva var poängen faller in i kurvan.
Hur använder vi percentilrang och standardpoäng i språktest?
Samma som när det gäller längd och vikt varierar barn i en förskoleklass när det gäller deras verbala färdigheter, även om det inte alltid är lätt att upptäcka. När det finns farhågor om ett barns förmåga att antingen prata eller förstå människor som talar runt omkring dem använder talpedagoger språktest som är utformade för att fånga upp barnens verbala förmågor. Språktestresultat, och vad de mäter, är inte lika tydliga som siffror som produceras av en viktskala eller skrivs ut på en längdlinjal. Det ”genomsnittliga intervallet” på dessa test baseras på antalet frågor som barn i olika åldrar svarar korrekt på. Vi förväntar oss att yngre barn får färre frågor rätt och äldre barn fler. Många tester är utformade så att de fortsätter att testa barnen tills de missar tillräckligt många frågor för att visa den övre gränsen för deras förmåga. Eftersom språktester bygger på uppsättningar av frågor kan det vara lätt att förväxla ett barns percentilplacering med den procentuella andelen korrekta svar på ett test. Det rör sig dock om olika saker. Den 50:e percentilen representerar ett ganska bra resultat på vilket språktest som helst. För vissa enskilda test kan det faktiskt vara ett förvånansvärt högt resultat att få 50 procent av frågorna rätt. På andra test kan 50 % rätt vara ett mycket lågt resultat.
Vad betyder percentilrankor och standardpoäng för språktestning?
Percentilrankor och standardpoäng kvantifierar i sig själva endast ett barns prestationer jämfört med andra barn i samma ålder som gör samma uppgift. För att göra praktisk nytta av dessa resultat krävs expertis. Vad betyder ett lågt resultat på just det här språktestet? För att vara till störst hjälp bör testerna mäta de språkkunskaper som är förknippade med att barn kan kommunicera framgångsrikt i skolan, med jämnåriga och med sina familjemedlemmar. Dessa områden utvecklas när barnen blir äldre. Logopeder är utbildade för att välja ut tester som är mest lämpliga att använda för barn i olika åldrar. Trots detta är ett barns resultat på språktestet bara en pusselbit i det pussel som en logoped använder för att avgöra om ett barn har en språkstörning eller inte.