Test av kontrastkänslighet

Ett test av kontrastkänslighet mäter din förmåga att urskilja mellan finare och finare steg av ljust mot mörkt (kontrast).

Detta skiljer sig från vanligt synskärpningstest vid en rutinmässig ögonundersökning, som mäter din förmåga att känna igen allt mindre och mindre bokstäver på ett standardögonkort.

Kontrastkänslighet är ett mycket viktigt mått på den visuella funktionen, särskilt i situationer med svagt ljus, dimma eller bländning, då kontrasten mellan objekt och deras bakgrund ofta är reducerad. Att köra bil på natten är ett exempel på en aktivitet som kräver god kontrastkänslighet för säkerheten.

Även om du har 20/20 synskärpa kan du ha ögon- eller hälsoproblem som kan minska din kontrastkänslighet och få dig att känna att du ser dåligt.

Symtom på nedsatt kontrastkänslighet

Om du har låg kontrastkänslighet kan du få problem med att köra bil på natten, bland annat kan du ha svårt att se fotgängare som går längs dåligt upplysta gator. Eller så kanske du märker att dina ögon tröttnar lättare när du läser eller tittar på tv.

En dålig kontrastkänslighet kan också öka risken för ett fall om man inte ser att man måste kliva ner från en trottoarkant på likadant färgad trottoar.

Låg kontrastkänslighet kan vara ett symptom på vissa ögontillstånd eller sjukdomar som grå starr, glaukom eller diabetisk retinopati.

Förändringar i kontrastkänslighet kan också förekomma efter LASIK, PRK och andra typer av refraktiv kirurgi.

Till exempel kan det ibland hända att en person som genomgått LASIK ser 20/20 efter ingreppet, men klagar över dålig syn på natten. Detta kan orsakas av en förlust av kontrastkänslighet till följd av operationen.

Omvänt uppnår vissa personer bättre kontrastkänslighet och nattsyn efter LASIK, jämfört med deras syn med glasögon eller kontaktlinser före ingreppet.

I de flesta fall märker personer med grå starr en betydande förbättring av både synskärpa och kontrastkänslighet efter kataraktkirurgi.

Testning av kontrastkänslighet

Testning av kontrastkänslighet ingår ofta inte i en rutinmässig synundersökning. Din ögonläkare kan utföra testet på grund av ett specifikt synbesvär du har eller för att han eller hon misstänker att du har ett tillstånd som påverkar din förmåga att urskilja kontrast.

Det mest använda instrumentet för att testa kontrastkänslighet är förmodligen Pelli Robson-kontrastkänslighetsdiagrammet.

Likt ett standard Snellen-visusdiagram består Pelli Robson-diagrammet av horisontella rader med stora bokstäver. Men i stället för att bokstäverna blir mindre för varje rad är det bokstävernas kontrast (i förhållande till bakgrunden i diagrammet) som minskar för varje rad.

Andra, mer sofistikerade apparater kan också användas för att testa din kontrastkänslighet. Dessa apparater använder ofta mål som kallas sinusvågsgitter som består av ett antal suddiga, parallella staplar av ljus och mörker. Dessa staplar kan variera i bredd (spatial frekvens) samt i kontrast från mål till mål, för att ge en grundligare utvärdering av hur känsliga dina ögon är för kontrastskillnader.

Vissa sinusvågsgittertester inkluderar en ljuskälla som kan riktas mot ögonen under testet för att simulera bländningssituationer, t.ex. mötande strålkastare vid nattkörning.

Om din ögonläkare bestämmer att du behöver ett kontrastkänslighetstest, kommer det sannolikt att administreras efter ett standardtest av synskärpan och innan dina pupiller utvidgas.

Testet görs vanligtvis medan du bär dina glasögon eller kontaktlinser om du behöver synkorrigering.

För utvärdering av ögonsjukdom testas vanligtvis kontrastkänsligheten på varje öga individuellt.

För andra anledningar, t.ex. för att testa synen vid idrottsutövning eller för att utvärdera synen efter kontaktlinsanpassning, LASIK- eller kataraktkirurgi, kan testet göras med båda ögonen öppna.

Kontrastkänslighetsfunktion (CSF)

Detaljerade mätningar av kontrastkänslighet som omfattar både storlek (rumsfrekvens) och kontrast används för att rita upp en persons kontrastkänslighetsfunktion (CSF).

Sine-wave grating-mål med tjockare staplar representerar låga rumsfrekvenser; mål med tunnare staplar representerar högre rumsfrekvenser. Att bestämma en persons CSF är i detta avseende ungefär som att utvärdera hörselkänsligheten, vilket innebär att man använder toner med låg och hög tonhöjd samt variationer i volym.

Din kontrastkänslighetsfunktion är i huvudsak en plottning av den kurva som definierar den lägsta kontrastnivå som du kan upptäcka för varje testad rumslig frekvens.

Generellt sett måste objekt med höga spatiala frekvenser (sinusvågsgitter med mycket tunna staplar) ha betydligt högre kontrast än objekt med lägre spatiala frekvenser (gitter med medelbreda staplar) för att kunna upptäckas av det mänskliga visuella systemet.

Vad kan man göra åt dålig kontrastkänslighet?

Dina resultat från kontrastkänslighetstestet kan hjälpa din ögonläkare att avgöra om du har synfel, så kallade aberrationer av högre ordning, eller något annat problem som skulle kunna korrigeras med speciella glasögon eller ögonkirurgi.

Om du har diagnostiserats med låg kontrastkänslighet kan din ögonläkare råda dig att bära korrigerande linser med gult filter för att förbättra din förmåga att urskilja kontraster.

Om du behöver receptbelagda glasögon tycker många att de ser bättre i svagt ljus när de bär linser med antireflexbeläggning jämfört med att bära samma receptbelagda linser utan AR-beläggning.

Också glasögon med anpassade wavefront-linser kan ibland förbättra kontrastkänsligheten och nattsynen.

I vissa fall kan anpassad eller wavefront-LASIK minska aberrationer av högre ordning och förbättra kontrastkänsligheten.

Vissa premium intraokulära linser (IOL) som har utformats med wavefront-teknologi kan också minska aberrationer av högre ordning och förbättra kontrastkänsligheten efter kataraktoperation.

Se en ögonläkare

Det enda sättet att vara säker på att du har normal kontrastkänslighet är att se en ögonläkare.

Är du redo att få dina ögon kontrollerade? Hitta en ögonläkare nära dig.

Sidan uppdaterad januari 2021