Stafylokocker är en av de vanligaste patogenerna som isoleras från nosokomiala infektioner och infektioner som förvärvats i samhället. Antibiotika som klindamycin och erytromycin har varit användbara alternativ för behandling av hud- och mjukdelsinfektioner orsakade av stafylokocker. Resistens mot makrolid-linkosamid-streptogramin B (MLSB) kan dock begränsa dessa läkemedels effektivitet. Syftet med denna studie var att undersöka prevalensen och fenotyperna av MLSB-resistens hos stafylokockstammar som isolerats från kliniska prover och att bestämma telitromycinaktiviteten mot dessa isolat. Totalt 218 stammar som isolerats från olika kliniska prover (sår, abscess, blod, sterila kroppsvätskor, kateter, prover från övre luftvägarna) mellan februari 2011 och december 2012 ingick i studien. Isolaten identifierades med hjälp av konventionella metoder och ett automatiserat system för bakterieidentifiering (BD Phoenix 100™ System, Becton Dickinson, USA). Isolatens meticillinresistens bestämdes med hjälp av en cefoxitin (30 µg)-disk och telitromycin (15 µg)-aktivitet påvisades med Kirby-Bauer-diskdiffusionsmetoden. MLSB-resistensfenotyper undersöktes med D-testmetoden med hjälp av erytromycin (15 µg) och klindamycin (2 µg). Av 92 S.aureus-isolat var 23 meticillinresistenta (MRSA) och 69 meticillinkänsliga (MSSA), medan 78 av 126 CNSisolat var meticillinresistenta (MRCNS) och 48 meticillinkänsliga (MSCNS). Hundra sjuttiotvå (79 %) isolat visade sig vara erytromycinresistenta, och graden av erytromycinresistens hos MRSA-, MSSA-, MRCNS- och MSCNS-stammar var 83 %, 71 %, 95 % respektive 63 %. Inducerbar typ av MLSB-resistens (iMLSB-typ) observerades hos 26 %, 6 %, 51 % och 33 %, kromosomal resistens (cMLSB-typ) hos 32 %, 27 %, 27 % och 17 % och resistens kopplad till effluxpump (MSB-typ) hos 42 %, 67 %, 22 % och 50 % av MRSA-, MSSA-, MRCNS- och MSCNS-stammarna. Fyrtiofyra (20 %) stammar visade sig vara mottagliga för både klindamycin och erytromycin (resistens av S-typ). Resistens på grund av enzymatisk inaktivering (L-typ) observerades endast hos två av CNS-stammarna (0,9 %), varav en var meticillinresistent och den andra var mottaglig. Den totala telitromycinresistensen påvisades vara 26,6 % (n= 58), medan resistensnivåerna i MRSA-, MSSA-, MRCNS- och MSKNS-isolat var 35 %, 35 %, 28 % respektive 8 %. Telitromycinresistensen var 34 % (58/172) i erytromycinresistenta isolat. Alla erytromycinmottagliga isolat (n= 46) var dock också mottagliga för telitromycin. Telitromycinresistenta isolat uppvisade ofta cMLSB-fenotypen (39/44; 67,2 %), följt av MSB (16/72; 27,6 %) och iMLSB (3/56; 5,2 %). Sammanfattningsvis är klindamycin fortfarande ett effektivt antibiotikum för behandling av stafylokockinfektioner på vårt sjukhus, men den 34-procentiga resistensen mot telitromycin kan begränsa användningen av detta medel som är ett alternativ för behandling av infektioner orsakade av klindamycin- och erytromycinresistenta stammar.