Högkvalitativa paleoenvironmental proxies och välbevarade arkeologiska lämningar gör Fennoskandia till ett utmärkt område för studier av långvariga interaktioner mellan människa och miljö på höga latituder. Här använder vi paleomiljödata och tidsmässiga frekvensfördelningar av 754 kustdaterade jägar-samlarplatser för att analysera förhållandet mellan miljöförändringar och jägar-samlares befolkningsdynamik, rörlighet, social organisation och konflikter vid Östersjökusten i västra Finland. Våra resultat tyder för det första på att jägar-samlares befolkningsdynamik starkt påverkades av förändringar i produktiviteten i terrestra och marina miljöer. För det andra var graden av rörlighet i bostäderna, som indikeras av frekvensen av husgrävningsplatser, korrelerad med befolkningsstorleken. För det tredje var stora byar och stora samboende enheter nära förknippade med den högsta befolkningsstorleken och deras frekvens minskade kraftigt när befolkningsstorleken började minska. För det fjärde var konfliktintensiteten, som indikeras av frekvensen av försvarsstrukturer, som högst strax efter de högsta befolkningsstorlekarna, när miljöproduktiviteten hade börjat minska. Ökade konflikter orsakades troligen av obalansen mellan människans befolkning och dess resurser. Slutligen inträffade en dramatisk befolkningsnedgång (76 % inom 200 år) strax efter den intensiva toppen i konflikterna. Nedgången var delvis densitetsberoende (konflikter) och delvis densitetsoberoende, eftersom den sammanföll med början av den sena holocenens acceleration av klimatets nedkylningstrend. Den fortsatta nedgången i miljöproduktiviteten under senholocen gjorde det inte möjligt för jägar-samlarpopulationen att återhämta sig från kollapsen. Allt detta understryker betydelsen av miljöpåverkan på jägar-samlarpopulationer i norra Europa.