Förbättring av behandlingskvaliteten för dorsalgi (dorsispinala smärtor) genom att magnetoterapi involveras i behandlings- och rehabiliteringsförfaranden.

– Kliniska tester –

Godkänd av

State Fysioterapiklinikens chefsläkare O.E. Yakovleva

Förbättring av behandlingskvaliteten för dorsalgi (dorsispinal smärta) med hjälp av magnetoterapins inblandning i behandlings- och rehabiliteringsförfaranden.

Problemets vitalitet.

Verbralkolonnens osteokondros, som kännetecknas av dystrofa förändringar i ryggmärgsskivan och i anslutning till den kotkropparna, är en av de utbredda sjukdomarna i rörelseapparaten enligt olika författare 50-80 % av den vuxna befolkningen lider av den. Sjukdomens huvudsymtom är smärta och störningar i rörelseapparaten. Sjukdomsrelaterade faktorer som: sjukdomens ökande frekvens med tillfällig förlust av funktionshinder, sjukdomens tendens till progressivt kliniskt förlopp som ofta resulterar i fysiskt funktionshinder, patienternas diagnostik, behandling, sysselsättningsstöd och avsevärda materiella utgifter i samband med detta definierar sjukdomens stora sociala betydelse. Mot bakgrund av de senaste uppgifterna bör frågan om medicinsk behandling av patienter med osteokondros i ländryggen nu omprövas. Den komplexa tillämpningen av patologiskt bevisade fysioterapeutiska faktorer i en komplex behandlings- och rehabiliteringsprocess får ett allt större erkännande. Deras utmärkande drag är fysiologiska egenskaper, avsaknad av allergiska symtom (manifestationer), förmåga att påverka sjukdomspatogenesen och en organisk kombination med andra medicinska metoder.

Trots att det finns ett brett utbud av terapeutiska komplex, kan resultaten av deras tillämpning inte helt tillfredsställa kliniker och analytiker på grund av deras otillräckliga effektivitet och den korta remissionsperioden efter avslutad behandling. I samband med detta, med hänsyn till sjukdomens höga medico-sociala betydelse, är det nödvändigt att erkänna utvecklingen av nya komplex av icke-medicinsk konservativ terapi som väsentlig och perspektiv.

Syftet med de kliniska prövningarna

Höjning av lumbala osteokondros sjukdomspatienters behandlingseffektivitet genom ” АLMAG-01″ anordning ”travelling magnetic field” lågfrekventa magneterapi-tillämpning i komplexbehandling.

Metoder och data:

I en grund av prövningarna har man lagt analysen av 215 patienter med lumbala osteokondros (42,7 % män, 57,3 % kvinnor) bland dem 91,6 % av arbetsföra personer i åldern 35 – 59 år . Undersökningsperioden för patienterna var från 2008 till 2010. Alla patienter har på grundval av ett slumpmässigt urval delats in i två grupper.

Patienterna i den första (kontroll)gruppen (125 personer) har fått traditionell komplex konservativ behandling, inklusive ortopediska ingrepp och medicinsk behandling. Patienterna i den första (kontroll)gruppen (125 personer) har fått traditionell komplex konservativ terapi inklusive ortopediska ingrepp, medicinsk behandling, terapeutisk fysisk träning, massage. Behandlingstiden var 20 dagar. Dessa patienter utgjorde en jämförelsegrupp.

Patienterna i den andra (grundläggande) gruppen (90 personer) fick förutom en traditionell komplex behandling även magnetoterapi med АLMAG-01-enheten. Exponeringen av kotpelarens problemzoner genomfördes med hjälp av ” АLMAG-01″ anordningens nordpol.

Enligt sjukdomens kliniska bild strukturella förändringsgrad har patienterna i båda grupperna hänvisats till det första och andra kliniska stadiet av degenerativ – dystrofisk processutveckling. Av dem motsvarade 62 % det första stadiet av sjukdomsutveckling och 48 % – det andra. Sjukdomstiden var olika lång och varierade från 6 månader till 10 år och mer. Frekvens av fall av exacerbation av smärtsyndromet i ländryggen: en gång 2-3 år – 14,6 % ; 2-3 gånger per år – 22,3 %

För att både undersöka det initiala tillståndet hos patienter med osteokondros i ländryggen och göra en bedömning av behandlingens effektivitet har alla patienter genomgått en komplicerad diagnostisk undersökning: förhör, medicinsk undersökning, manuell undersökning, röntgenografi, datortomografi, elektromyografi.

Resultat av den kliniska undersökningen

Den kliniska undersökningen har visat att det stora antalet undersökta patienter (79,2 %) klagade över smärtor i ländryggen i viloläge (48 %) och vid rörelse (56,1 %).

Сlinisk undersökning har visat följande kliniska bild: störning av ländryggens konfiguration (59,07 %), funktionell begränsning av lokomotionen (78,6 %о), smärta vid lokomotion (96,74 %), avsteg från stereotypen för optimal lokomotion (86,51 %), muskelsmärtor med förekomst av latenta och aktiva triggerpunkter (48,37 %) (a fig. 1). (48,37 %)

Fig 1 Lumbala osteokondrospatienters kliniska tecken (symtom) före behandling

– Smärtor i ländryggen – 79,28- 80,14

– Smärta med -48,31 – 49,55

– Funktionsbegränsning av rörelseförmåga -96,71-95,66

– Trötthet med – 13,38- 15,13

De kliniska undersökningsresultaten har visat att det under den komplexa behandlingens gång skedde en naturlig regress av de grundläggande kliniska parametrarna i båda grupperna (fig.

I den första gruppen fanns det en tendens till minskning, i den andra gruppen fanns det en uppenbar minskning av frekvensen av patbiomekaniska förändringar i ländryggen. LR – begränsning av ryggradens rörelseförmåga; MTP – förekomst av myogenetiska triggerpunkter; BSA – avvikelse i ryggradens form; PS – smärtsyndrom; LMS – optimal rörelseförmig stereotyp avböjning.

Fig. 2. Lumbala osteokondrospatienters grundläggande kliniska tecken (symtom) före och efter behandling (%).

Klinisk bilddynamik har visat, att ryggradets formavvikelse BSA i ländryggen minskade med 26 % (р<0,05), i den andra gruppen, medan den i den första gruppen – med 8 %; ryggradets lokomotionsbegränsning (LR) minskade med 36 % (р<0,01) i den andra gruppen, i den första gruppen – med 18 %; Lokomotoriskt smärtsyndrom (PS) minskade med 37 % (р<0,05) i den andra gruppen och med 25 % i den första gruppen. 29 % (р<0,05) av patienterna i den andra gruppen hade inga tecken på optimal lokomotorisk stereotypdeflektion (LMS) i jämförelse med patienterna i den första gruppen där endast 12 % av patienterna hade samma parameter. Medan vid palpation av paravertebrala zoner försvinnandet av myogenetiska triggerpunkter (MTP) markerades hos 19 % (р<0,05) av fallen i den andra gruppen, i den första gruppen kom denna procent till 8 % .

Data från båda gruppernas standardiserade radiologiska undersökning har avslöjat förekomsten av typiska osteokondros tecken. Dessutom har det angetts en rad andra lokala radiologiska förändringar, enligt följande: avvikelser i ryggradets form (hyperlordos (27,8 %), utplattning av lordosen (75,5 %), kyfos (69,3 %), skolios (42,2 %), diskalkning (2,9 %), spondylolisthesis (7,5 %), Shmorlya`s bråck (4 %), spondylartros (14,7 %). Vid utförandet av roentgens – funktionella försök markerades att 14,5 % av patienterna hade instabilitet , 4,6 % – hypermobilitet, 34,6 %- ländryggen flexionsbegränsning och 21,8 % – extension (flexion).

Användning av magnetoterapi i komplexa terapier för patienter i den andra gruppen underlättat för ländryggen strukturellt – funktionella förändringar positiv dynamik. Data från röntgenundersökningar av den andra gruppens patienter har markerat intervertebralskivans höjdförstoring (37,83 % av patienterna) , regenerering av ryggradets formavvikelse (24,39 %) och elimineringar av flexionsbegränsning (29,56 %.). Medan i den första gruppen har de nämnda förändringarna ägt rum i 13,33 %, 12,28 %, 14,05 % fall motsvarande.

Behandlingsresultat с jämförelse enligt roentgens – funktionella prövningsdata visade tillförlitlighet och tydligare ökning av flexion – extension och lateroflexionsparametrar i den andra gruppen. Således i den första gruppen av patienter med en lumbalt osteokondros hade de maximala värdena för flexion – extensionsvinkel 36,6 % (р> 0,05) ökning. Ökningen av lateroflektioner mot den ”sjuka” delen uppgick till 55,4 % (р> 0,05), den ”friska” till 26,1 % (р> 0,05); i den andra gruppen uppgick volymen av lokomotioner uppenbarligen till 68,3 %, 937 % och 817 % (р <0,05).

Paravertebral muskulös bioelektrisk aktivitet

Den kliniska bilden av muskulös bioelektrisk aktivitet före behandling av lumbala osteokondrospatienter kännetecknades huvudsakligen av asymmetri och åtföljdes av kvalitativa och kvantitativa förändringar: ökning både av kvantiteten av flerfasiga potentialer och kvantiteten av vändningar och faser i potentiellas commissure-delar samt förekomst av enstaka fascikulationer i viloläge. Liknande förändringar hade avslöjats i 29,5 % av de fall som vittnade om överbelastning av en och samma motoriska enheter (delar) av muskelfibrerna i skelettmuskulaturen.

Elektromyografisk kvantitativ uppskattning av den kvantitativa bilden av patienter med osteokondros i ländryggen har på ett autentiskt sätt avslöjat den signifikanta övervikten av den biologiska potentiell amplituden i paraväxelmuskulaturens hypertoniska zon (multiseparata muskler och muskler för att räta upp ryggen).

78 % av patienterna hade en förbättring av den elektromyografiska bilden, vilket vittnar om en förbättring av musklernas funktionella tillstånd i ländryggen som ett resultat av den vidtagna behandlingen och det genomförda behandlingsförfarandet.

Efter behandling bland de undersökta patienterna i den första gruppen uppgavs EMG av typ 1 i 57,9 % av fallen (73 patienter) och – 68,8 % av fallen (62 undersökta patienter) i den andra gruppen EMG av typ 2 b definierades 42,1 % av fallen (52 undersökta patienter) i den första gruppen och 31,2 % av fallen (28 patienter) i den andra gruppen.

Under observationsperioden i den andra gruppen avslöjades en uppenbar minskning av biopotentialen för paravertebrala muskulaturens amplitudasymmetrikoefficient (från 21,4±3,1 till 2,2±1,6), och i den första gruppen i hypertonzonen med maximal spänning har liknande parametrar varit mindre uppenbara (från 20,5±2,8 till 12,3±3,1).

Tabell 1. Första och andra gruppens patienter ländryggen paravertebrala muskler elektrobiologisk aktivitet asymmetri koefficient dynamiska före och efter behandlingsförloppet (М±т).

Grupper	Asymmetrikoefficient absolut värde	Efter behandling
	före behandling	1 månad senare.	6 mån.senare	12 mån.senare	2 24 mån. la
Den första gruppen, antal patienter -125	20,5±2,8	18,7±2,1*	16,3±3,1*	14,9±3,3*	12,3±3,1*
Den andra gruppen, antal patienter -90	21,4±2,5	12,6±2,5*	7,4±3,4**	3,5±2,4**	2,2±1,6**

Note : * – skillnaden är tillförlitlig (* – р<0,5; ** – р< 0,001) jämfört med värdena före behandling

EMG (elektromyogram) resultat har konstaterat, att tillämpningen av ” resande” magnetfält magnetoterapi har underlättat både den tidigare och höggradig regenerering av limbar spine paravertebral muskulatur funktionaliteter och eliminering av dess lokomotoriska dysfunktioner

Långsiktiga resultat

Långsiktiga resultat hade uppskattats efter utgången av 6 månader. Katamnesedata visade mer gynnsamma långtidsresultat av behandlingen i den andra gruppen där exacerbationer specifik kvot inom de kommande 6 månaderna kom till 4,4 % i jämförelse med den första gruppen – 47,4 %.

Influens av det utvecklade komplexet för perioden av akuta symtom manifieringsstopp definierades. Det markerades, att i den andra gruppen lumbala osteokondros exacerbationsperioden varade i 6±0,2 dagar, medan i den första gruppen – 9±0,5 dagar.

De tagna resultaten av lumbala osteokondros patienter behandling hade uppskattats enligt kriterier: De erhållna resultaten av behandlingen av patienterna i samband med behandlingen av patienterna i Sverige har bedömts enligt följande: ”utmärkt”, ”bra”, ”tillfredsställande”, ”otillfredsställande”. Resultat ”utmärkt” uppskattade kriterier innebar: ”Bra” – fullständig avlastning av smärtsyndromet, regenerering av rörelsevolym, normalisering av strukturella funktionsparametrar i ländryggen och avsaknad av exacerbationer under undersökningsperioden; ”Bra” – fullständig avlastning av smärtsyndromet, regenerering av rörelsevolym, partikulär regenerering av strukturella funktionsparametrar och långvarig remission; ”Tillfredsställande” – förekomst av periodiska smärtor vid fysisk träning, partiell begränsning av rörelseförmågan, avsaknad av strukturella funktionella förändringar som fortskrider, förekomst av exacerbationer inte mer än två gånger per år. Resultatet ansågs som ”otillfredsställande” vid förekomst av smärtsyndromet, uppenbar rörelsebegränsning, progressiva patomorfologiska symtom med ofta förekommande exacerbationer.

Enligt den givna bedömningen uppgavs den största mängden utmärkta och goda resultat (77,8 %) uppenbarligen i den andra gruppen och mindre mängd utmärkta och goda resultat (44,8 %) uppgavs i den första gruppen (tabell 2)

Tabell 2. Behandling lång-långtidsresultat jämförande bedömning enligt grupperna

Behandlingsresultat	Patientgrupp
	I-gruppen (p=25)	II-gruppen (p=90)
Utmärkt	6 (4,8%)	7 (7,8%)
God	50 (40,0%)	63 (70,0%)
Tillfredsställande	57 (45,6%)	17(18,8%)
Otillfredsställande	12 (9,6%)	3 (3,4%)
Total	125 (100%)	90(100%)

En jämförande bedömning av effektiviteten hos standardkomplexen och de erbjudna komplexen identifierade klinisk-statistiska index som fastställts av demonstrativa medicinska tekniker.

Det fastställdes följande effektivitetsindex: а) Den relativa nyttoökningen kom upp till 73,7 %; b) Den relativa riskminskningen uppgick till 59,8 %. De insamlade uppgifterna har visat att tillämpningen av magnetoterapi med ”resande” magnetfält för patienter med osteokondros i ländryggen är effektivare än traditionell behandling, vilket bevisas av en minskning av den relativa risken med 59,8 % och en ökning av den relativa nyttan med 73,7 %.

Slutsatser

Användningen av ”resande” magnetfältsmagnetterapi underlättar ökningen av medicinska förfarandens effektivitet under sjukdomens subakuta period.

Användningen av ”resande” magnetfältsmagnetterapi kännetecknas av högre terapeutisk effektivitet som underlättar en 15,5-procentig minskning av kliniska sjukdomsmanifestationer (sympromer) i jämförelse med traditionell behandling.

Under inflytande av magnetoterapi finns det positiva funktionella och strukturella förändringar i det drabbade segmentet av ryggraden: asymmetrikoefficienten för paravertebrala muskler bioelektriska kvantitativa index (värden) har 20,1 % minskning, höjden på intervertebrala skivor har ökat med 24,5 % i jämförelse med standardbehandlingen.

Långsiktig analys av resultat på grundval av demonstrativa medicinska principer har bevisat att ”resande magnetfält” magnetoterapi, som en del av utvecklade medicinska komplex, är effektiv. Under inflytande av det utvecklade medicinska komplexet märktes: ökningen av kvantiteten utmärkta och goda långtidsresultat från 44,8 % till 77,8 % (den relativa nyttoökningen uppgick till 73,7 %) och minskningen av antalet otillfredsställande resultat (försämringsfrekvens) från 9,6 % till 3,4 % (den relativa riskminskningen uppgick till 59,8 %).