Som regel kan studenterna memorera begreppen tillförlitlighet och validitet. Ofta förstår de dock inte riktigt innebörden av dessa begrepp och förväxlar dem därför. Denna korta illustration hjälper till att leda till en diskussion om de begrepp som gör det möjligt för dem att förstå betydelsen av både reliabilitet och validitet.
Efter att ha noterat att eleverna har läst om reliabilitet och validitet inför
dagens lektion, ber jag om frivilliga för att förklara skillnaden mellan dem.
När vi har gått igenom de korrekta definitionerna (som antingen ges av de frivilliga eller
med hjälp av andra i klassen) konstaterar jag att eleverna ofta blandar ihop dessa begrepp och att jag kommer att ge dem ett exempel för att hjälpa dem att illustrera båda
begreppen.
Jag förklarar sedan att jag, liksom många andra människor, inte passar in i mina kläder på det sätt
som jag brukade göra. Det verkar som om mina kläder har krympt. Detta har
särskilt blivit ett problem under det senaste året. Då tar jag fram en badrumsvåg och placerar den på golvet så att alla kan se den. Jag ställer mig på vågen och säger: ”Varje morgon när jag ställer mig på vågen tittar jag ner och ser att jag väger ___ pund”. (Det är alltid bra att lägga in humor i föreläsningen, så jag brukar lägga handen för munnen varje gång jag upprepar min vikt och mumla beloppet så att det inte går att höra). Jag fortsätter med att säga: ”Den här badrumsvågen är ett mätinstrument. Precis som de frågeformulär som du har läst om i boken mäter den något – i det här fallet endast en variabel – din vikt. Just detta mätinstrument är tillförlitligt. När det används i samma situation ger det samma resultat. När jag ställer mig på vågen i morgon kommer jag alltså fortfarande att väga ett kilo. (Under förutsättning att jag inte har gått ner eller gått upp i vikt under de tjugofyra timmar som gått sedan jag senast ställde mig på vågen). Denna våg är dock inte ett giltigt mätinstrument. Den ger inte ett riktigt mått på den variabel som den påstås mäta.”
I det här läget kliver jag av vågen, plockar upp den och leker med ratten som
tillåter en person att justera vikten på vågen. Jag fortsätter med att säga: ”På grund av att mina kläder har krympt (och min vikt nu är högre än jag skulle vilja) använde jag den här lilla ratten förra veckan för att få vågen att visa fem pund lättare. Har någon av er någonsin gjort det? Den här vågen är alltså fortfarande ett tillförlitligt mått. Den är dock inte ett giltigt mått. Den ger samma resultat, men det är inte de korrekta resultaten.”
Efter denna korta illustration vänder jag mig sedan till hela klassen och ber dem om exempel från samhällsvetenskapliga data där ett mått kan vara tillförlitligt, men inte giltigt. Jag är alltid förberedd med några egna exempel för att backa upp illustrationer från klassen. En särskilt användbar illustration: I ett frågeformulär kan man fråga en förälder hur många gånger han eller hon har slagit sitt barn hårt under den senaste veckan. Svaren skulle troligen vara ganska tillförlitliga – konsekventa svar på 0. De skulle dock kanske inte vara giltiga.