Kontext: Träning är förknippat med mortalitetsfördelar, men att helt enkelt förbruka energi genom vilken aktivitet som helst i en individs fria livsmiljö kan ge överlevnadsfördelar.
Syfte: Att fastställa om energiförbrukningen för aktivitet i det fria livet är förknippad med dödlighet av alla orsaker bland äldre vuxna.
Uppläggning, miljö och deltagare: Energiförbrukningen för aktivitet i det fria livet bedömdes hos 302 högfungerande, samhällsboende äldre vuxna (i åldern 70-82 år). Den totala energiförbrukningen bedömdes under två veckor med hjälp av dubbelt märkt vatten. Den vilande metaboliska hastigheten mättes med indirekt kalorimetri och måltidernas termiska effekt uppskattades till 10 % av den totala energiförbrukningen. Energiförbrukningen vid fri aktivitet i det fria livet beräknades som: (total energiförbrukning x 0,90) – ämnesomsättning i vila. Deltagarna följdes upp under i genomsnitt 6,15 år (1998-2006).
Huvudsakliga resultatmått: Resultat: Energiförbrukning för aktivitet i det fria livet (3 tertiler: låg, <521 kcal/d; medel, 521-770 kcal/d; hög, >770 kcal/d) och dödlighet av alla orsaker.
Resultat: Femtiofem deltagare (18,2 %) dog under uppföljningen. Som en kontinuerlig riskfaktor var en SD-ökning av energiförbrukningen för aktivitet i det fria livet (287 kcal/d) förknippad med en 32 % lägre risk för dödlighet efter justering för ålder, kön, ras, studieplats, vikt, längd, andel kroppsfett och sömnlängd (hazardkvot, 0,68; 95 % konfidensintervall, 0,48-0,96). Med samma justeringar hade individer i den högsta tertilen av energiförbrukning för aktivitet i det fria livet en signifikant lägre dödlighetsrisk jämfört med den lägsta tertilen (hazardkvot, 0,31; 95 % konfidensintervall, 0,14-0,69). Den absoluta dödsrisken var 12,1 % i den högsta tertilen av aktivitetsenergiförbrukning jämfört med 24,7 % i den lägsta tertilen; de absoluta riskerna liknade dessa för tertiler av fysisk aktivitetsnivå. Effekten av aktivitetsenergiförbrukning för friluftsliv förändrades föga efter ytterligare justering för självskattad hälsa, utbildning, förekommande hälsotillstånd och rökbeteende. Enligt självrapportering var det mer sannolikt att personer med högre nivåer av aktivitetsenergi i det fria livet arbetade mot betalning (P = 0,004) och klättrade i trappor (P = 0,01), men självrapporterad högintensiv träning, promenader för att träna, promenader annat än för att träna, volontärarbete och omsorgsarbete skiljde sig inte signifikant åt mellan tertilerna för aktivitetsenergianvändning.
Slutsatser: Objektivt uppmätt aktivitetsenergiförbrukning för friluftsliv var starkt förknippad med lägre risk för dödlighet hos friska äldre vuxna. Att bara förbruka energi genom någon aktivitet kan påverka överlevnaden hos äldre vuxna.