Bakgrund: Thalamokortikala elektroencefalografiska rytmer i gamma (30-80 Hz) och höggamma (80-200 Hz) har kopplats till upphetsning och medvetna processer. Vi har nyligen visat att propofol orsakar en koncentrationsberoende dämpning av kraften hos thalamokortikala rytmer i 50-200 Hz-området och att denna effekt är mycket mer uttalad för thalamus. För att avgöra om liknande dämpning sker med andra anestetika har vi karakteriserat koncentrations-effektförhållandet för det inhalerade anestetikumet isofluran på spektralstyrkan hos dessa rytmer.

Metoder: Lokala fältpotentialer registrerades från barrel cortex och ventroposteromediala thalamiska kärnan hos 9 kroniskt instrumenterade råttor för att mäta spektralstyrkan i gamma/hög-gammaområdet (30-200 Hz). Råttorna placerades i en lufttät kammare och isofluran administrerades i koncentrationerna 0,75 %, 1,1 % och 1,5 %. Spektralstyrkan bedömdes under baslinjen, vid de tre isoflurankoncentrationerna efter 30 minuter för ekvilibrering och under återhämtning i fyra frekvensband (30-50, 51-75, 76-125 och 126-200 Hz). Medvetslöshet definierades som bestående förlust av den rätande reflexen. Multipel linjär regression användes för att modellera förändringen i effekt (efter logaritmisk omvandling) som en funktion av koncentration och inspelningsplats. P-värdena korrigerades för multipla jämförelser.

Resultat: Medvetslöshet inträffade vid koncentrationen 1,1 % hos alla djur. Isofluran orsakade en robust (P ≤ 0,008) linjär koncentrationsberoende dämpning av kortikal och thalamisk effekt i intervallet 30 till 200 Hz. Koncentrationseffektsluttningen för thalamus var brantare än för cortex i områdena 51 till 75 Hz (P = 0,029) och 76 till 200 Hz (P < 0,001) men inte för området 30 till 50 Hz (P = 0,320). En jämförelse med våra tidigare publicerade propofoldata visade att lutningen för kortikal effekt var brantare med isofluran än med propofol för alla frekvensband (P = 0,033). För thalamisk effekt var skillnaderna i lutning mellan isofluran och propofol inte statistiskt signifikanta (0,087 ≤ P ≤ 0,599).

Slutsatser: Isofluran orsakar en koncentrationsberoende dämpning av effekten av thalamokortikala rytmer i intervallet 30 till 200 Hz, och denna effekt är mer uttalad för thalamus än för cortex för frekvenser >50 Hz. I jämförelse med propofol orsakade isofluran en större dämpning i cortex, men effekterna på thalamus var likartade. Isofluran och propofol orsakar gemensamma förändringar av snabba thalamokortikala rytmer som kan utgöra en elektrofysiologisk signatur för det bedövade tillståndet.

Articles

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.