Radioaktivt jod (131I) spelar en viktig roll vid diagnostik och behandling av differentierad sköldkörtelcancer (DTC), men uppgifterna om användningen av 123I-isotopen vid DTC är begränsade. Vi jämförde 238 diagnostiska helkroppsscanningar som utfördes 24 timmar efter oralt intag av 185-555 MBq 123I med motsvarande 131I-helkroppsscanningar efter behandling som utfördes 4-5 dagar efter 131I-behandling. Vi studerade skanningar i 3 kliniska situationer: med den första 131I-behandlingen, med den andra 131I-behandlingen och i fall av förhöjt Tg och negativ diagnostisk skanning. Ett hundra sjuttiosju par erhölls med den första 131I-behandlingen och visade fullständig överensstämmelse mellan skanningar före och efter behandling i 166 par (överensstämmelsefrekvens, 93,8 %). Sex andra skanningar efter behandling visade fler foci i sköldkörtelbädden än skanningarna före behandling, men inga tecken på upptag i nya områden. Endast fem skanningar efter behandlingen visade foci på nya platser: 3 i cervikala lymfkörtlar (CLN), 1 i lungan och 1 ny benmetastasering hos en patient med kända skelettmetastaser. Med den andra 131I-behandlingen erhölls 34 par och visade fullständig överensstämmelse i 28 par (överensstämmelsefrekvens, 82,4 %). Fem diskordanta par visade ytterligare foci i områden som redan var positiva på skanningar före behandling. Endast en skanning efter behandlingen visade en ny benmetastas på en annan plats än de benmetastaser som sågs på motsvarande skanning före behandling. Av 27 par skanningar hos patienter med förhöjt Tg och negativa skanningar före behandling förblev 15 skanningar efter behandling negativa, 6 skanningar efter behandling visade ett upptag i sköldkörtelbädden och 3 andra skanningar efter behandling visade upptag i lungorna hos patienter vars datortomografiska skanningar av bröstkorgen endast visade bronkiektasi (hos 2 patienter) och ärrbildning i lungorna (hos den tredje patienten) utan tecken på lungmetastaser. Tre skanningar efter behandlingen visade definitivt upptag (i sköldkörtelbädden, sköldkörtelbädden och lungan samt CLN) jämfört med motsvarande skanningar före behandlingen, som ursprungligen rapporterades negativa men som retrospektivt ansågs ha haft svagt upptag. I 56 skanningar före behandling var den diagnostiska 123I-aktiviteten 185 MBq, och resultaten visade fullständig överensstämmelse i 54 par. Två skanningar efter behandlingen visade ytterligare upptag: 1 i benet och 1 i CLN. Dessa data tyder på att förbehandlingsskanning med 123I är mycket jämförbar med 131I-efterbehandlingsskanning och att 123I är ett utmärkt diagnostiskt medel vid DTC.