Bakgrund: Nya studier har visat att en kort kur med en makrolid eller cefalosporin är lika effektiv som 10 dagars penicillin. Det har dock funnits en oro för att en kortare antibiotikakur skulle leda till en ökning av poststreptokocksekvenser. Denna studie genomfördes för att fastställa om en kortare antibiotikakur skulle leda till en ökad risk för akut reumatisk feber och glomerulonefrit.
POPULATION SOM STUDIERAS: Denna studie omfattade totalt 5318 barn i åldrarna 1 till 18 år från 137 pediatriska mottagningar i Tyskland. Inklusionskriterierna omfattade en temperatur på minst 38 °C och en eller flera av följande: exsudat i farynx eller tonsiller, erytem i farynx eller tonsiller och cervikal adenopati. De måste också ha ett positivt snabbt antigentest för grupp A beta-hemolytiska streptokocker (GABHS). Uteslutningskriterierna omfattade en negativ odling för GABHS, nyligen använt antibiotika och en historia av reumatisk feber eller glomerulonefrit hos patienten eller en person i samma hushåll. Patienternas rasmässiga sammansättning anges inte, vilket kan begränsa studiens generaliserbarhet till husläkarpraktiker i USA.
STUDIEENS UPPLÄGGNING OCH VALIDITET: Detta var en randomiserad öppen design där patienterna randomiserades till antingen 10 dagars penicillin V (50 000 IE/kg/dygn med ett maximum på 2 250 000 IE/dygn) eller 5 dagar av något av följande: amoxicillin-klavulanat, ceftibuten, cefuroxim-axetil, loracarbef, klaritromycin eller erytromycinestolat. Patienterna utvärderades 2-4 dagar efter avslutad behandling, 7-9 dagar efter avslutad behandling, efter 7-8 veckor samt efter 6 och 12 månader. Reumatisk feber diagnostiserades utifrån de uppdaterade Jones-kriterierna och glomerulonefrit utifrån barnläkarens bedömning. Antalet patienter som följdes upp i 12 månader (n=4077) var något mindre än den urvalsstorlek som krävdes (n=4710) för att upptäcka en skillnad på 3 per 1000 jämfört med 9 per 1000 i incidensen av reumatisk feber eller glomerulonefrit. Andra begränsningar i studien är den öppna utformningen och att man inte beskrev tilldelningsmetoden mer i detalj. Eftersom patienterna och läkarna kände till gruppindelningen kan det ha funnits en förväntan om att de som fick de nyare, ”bättre” läkemedlen skulle klara sig bättre kliniskt. Studien stöddes av de företag som tillverkar de nyare läkemedlen.
MÅLADE RESULTATER: Det primära resultatet var sannolikheten för reumatisk feber eller glomerulonefrit i undersökningsgrupperna. Sekundära utfall omfattade kliniskt svar enligt prövarnas bedömning, upplösning av symtom, mikrobiologisk bot och säkerhet.
RESULTAT: Tre patienter utvecklade reumatisk feber och 2 hade glomerulonefrit under studieperioden (4 i den större 5-dagarsgruppen). Analys av de enskilda fallen ledde författarna till slutsatsen att ingen av följdsjukdomarna var relaterade till det fall av streptokockfaryngit som behandlades i studien. De kliniska svarsfrekvenserna var liknande vid det första uppföljningsbesöket (94,5 % vs 93,4 %). Vid besöket efter 7-9 dagar hade 39,7 % av 5-dagarspatienterna och 45,6 % av 10-dagarspatienterna fortfarande symtom (P <.001). Återfallsfrekvensen mellan de 2 grupperna var 24,4 % i 10-dagarsgruppen och 21,9 % i 5-dagarsgruppen (P <.03). De fann också en resistensfrekvens på 6 % och en intermediär resistensfrekvens på 6,8 % mot makrolider bland isolaten i deras studie.
Även om den här studien är något undermålig stödjer den hypotesen att en 5-dagars kur med ett av studiens antibiotika hos barn är lika effektiv som en 10-dagars penicillin V-kur vid behandling av GABHS-faryngit. Den utbredda användningen av bredspektrummedel för en vanlig infektion är dock ett stort problem i en tid av ökande bakteriell antibiotikaresistens. För patienter som har dokumenterad streptokockfaryngit och är allergiska mot penicillin är det rimligt att använda en 5-dagars kur med ett av studiens antibiotika.